Tänkte ta bloggandet till nästa nivå. Började med
att kolla hur folk gör och har hört talas om en blogg som kallas ”Blondinbella”.
Brutalt. Jag som tyckte att blogga var lite nytt och radikalt. Visst anade jag att
det fanns annat än bloggar med en massa texter i timesnewromantypsnitt.
Isabella Löwengrip har dagens outfit, egen
youtubekanal, Löwengrip Care and Colour, Löwengrip invest, badkar. Hon bakar,
ringer väninnor, åker tåg, är på Breakfast Club och väldigt mycket mera.
Nej, jag tror inte jag ens tänkte att jag skulle
tipsa om dagens outfit, care eller colour. Det skulle bara bli typ: Vi är i
fastetiden och färgen är lila. Botens färg. Ingen som direkt springer benen av
sig på catwalken för det.
Jag skulle nog inte hamna i riskzonen att jämföra
mig med henne och hennes blogg (surprise…). Men jag kan ibland hamna i fällan
att jämför mig med andra. Sett i backspegeln så är det alltid något som
stör mig i detta jämförande.
Dels tror jag det handlar om vem som sätter agendan
i och för mitt liv. I grunden tänker jag att det faktiskt är jag själv som både
har mandat och ansvar för mitt liv. Ibland kompromissar jag bort den möjligheten vilket gör att livet skevar.
Det andra som jag lätt tappar bort är att just mitt
liv, min livsvandring som är helt unik. Ibland prickar jag rätt och ibland blir det
rätt sunkigt. Men i grunden så är det min livsvandring, mina val, som får
konsekvenser för mig själv och människor i min närhet. That´s the beauty. Och samtidigt obekvämt.
Slutsats: Mikael Göths outfitscareandclourtips är
ändå lila. Och dagens boktips är ”Imitatio Christ”, Tomas Kempis (1380-1471,
Subprior i augustinerklostret i Zwolle).
