Jag föddes 1968. Det gjorde även Clinique.
Går man in på Selfridges i London eller Magasin i Köpenhamn så
möts man Gucci, Hugo Boss och andra som luktar gott. Clinique är ett annat
namn. De är klädda i vitt som på sjukan och ska då föra tankarna till en
klinik. Tror jag i alla fall. Jag är inte ”all in” i skincare branschen.
Tänker att mycket i kyrkan efter 2000 år blivit Clinique. Lite
Le petit över det hela. I dopet skvätter vi lite vatten, torkar med en vit
liten duk. Från början tror jag att man brakade ner i en flod, kanske
snubblade, öste vatten och kravlade upp igen.
Satt en gång nere i källaren på Kensington Temple (typ vid Notting Hill) och följde gudstjänsten
på en tv-skärm i källaren eftersom lokalen var överfull. När det var dags för
mässan delade man ut små plastpokaler där båda sidorna var täckta av folie. I
ena sidan var det en brödbit, såg ut som en magnecyl. Sedan vänd man på den,
drog av foliet och drack druvsaften.
Tror att det inte riktigt såg ut så i övre salen i
Jerusalem. Tänker att det mer var en rätt brötig tillställning. Hur var
egentligen Petrus efter lite mat och vin? Mitt i allt det delar man kanske en
halväten limpa och skickar runt en bägare som alla dricker ur. Inte mycket
Clinique där skulle jag tro.
Nu räknas ju detta som sakrament i den tradition jag rör mig
i, så mängden kan ju kvitta. Kvittar gör även årtalet eller om det är Jerusalem, Jordan eller Norra Grängesbergsgatan. Men det finns en risk att man skulle tro att det
enbart rör sig om en intellektuell verksamhet (typ consubstinationsläran kontra
transubstinationsläran….) när det i grunden handlar om relation. Få relationer är statiska.
Sen att kyrkan till och från kan liknas vid en klinik är kanske inte helt långsökt.
