Igår var det folkdans, blåsorkester och hissande av den blågula
flaggan med hjälp av Öresunds Sjövärnskår. Jag höll ett högtidstal och avslutade det hela
med ett fyrfaldigt ”Leve Sverige”.
Allt detta ett stenkast från Per Albin
Hanssons födelsehem. Classic.
Tillhörighet. Was is das?
Efter festligheterna drog jag till IKEA och åt lunch. Någon
byggde folkhemmet och en annan möblerade det sägs det.
På kvällen var jag på sommarfest där pastorerna på Betaniakyrkan
avtackades. Det var fint. Själv har jag blivit utlånad dit från heliga
Trefaldighetskyrkan till och med augusti 2016. Att under ett år få fira
gudstjänst vägg i vägg med synagogan måste ses som ett privilegium.
Återigen tillhörighet. Was is das?
Vad är det som gör att vi känner tillhörighet med en grupp
människor? Upplevelsen av gemenskap kan vara ett synnerligen paradoxalt
fenomen. Stark dragningskraft och frånstötande på samma gång.
Ibland blir det till och med så att när vi talar om
gemenskap och fördjupade relationer så kan talet i sig ha en distanserande
effekt.
Och ibland tvärt om. Talet om den öppna gemenskapen, det
inkluderande språket, tyckandet och tänkandet är i praktiken så snävt att det
blir omöjligt att andas.
Kyrkans radikala gemenskap. Gemenskapens utgångspunkt är svaret
som Nicodemus får på taket den där natten. Det är inte upplevelsen av
gemenskap. Det är vatten och Ande.
Anyway, jag återgår till Heliga Trefaldighetskyrkan augusti
2016 om jag inte blir utlånad till synagogan ett år eller så.
