Dags för
en sommarblogg så här halvvägs genom semestern.
Det finns ofta flera aspekter
på det goda. Exempelvis den fantastiska semestern som har en hängande
semesterångest mullrande i kanten. Man har ju ansvar för att barnen ska få en
fantastisk sommar. Som sin egna oändliga barndoms sommar. Om jag minns rätt så
var det bästa när man fick vara hemma och skrota.
Bland
alla fantastiska semesterbilder som folk delat på Fb så var det en som stack
ut. Bild på barnen och frågan varför det var så kämpigt. Man skulle ju baka
bullar när regnet föll på fönstret, men det funkar ju inte.
Eller talet
om gudsbild. I kyrkan har vi ett favoritknep i vårt pedagogiska arbete. Och det
är frågan vilken gudsbild du har kära du. Rätt och riktigt kan jag tycka. Men
undrar om vi inte fastnar på halva vägen allt som oftast. Tänker att om det
bara handlar om min egen uppfattning där jag själv är både utgångspunkten och
normen att Gud då tenderar att reduceras till en freudiansk nuttefilt.
Det blir
lite som om vi firade gudstjänst utan tron på uppståndelsen. Utan uppståndelse
sitter vi ju och sjunger rakt in i kaklet. Tragiskt på gränsen till vansinne
(har inte bestämt vilket svenskan vackraste ord är ännu. Men ”sannerligen” är
en bubblare).
Sålde
folkvagnsbussen. Vågar inte tänka på antalet nedlagda timmar i reparation i
förhållande till antal körda kilometer. Tala om drömbild kontra
verklighetskorrigering.
Talet om
församlingsbild. Frågan är om det hänger ihop med talet om Gudsbild. Kan det
vara så att församlingsgemenskapen är den nödvändiga verklighetskorrigeringen
av gudsbilden? Och att gudsbilden är den nödvändiga korrigeringen av
församlingsbilden?
Kristen gemenskap skaver och det är som det ska. Jesus på
korset var i alla fall ingen romantisk syn. Många skulle spytt av åsynen.
Ett
skepp kommer lastat. Med vaddå? Simul iustus et peccator.
Träffade en vän på tåget för ett tag sedan. Frågan
stannade vid om vi var den sista generationen som träffades på söndagarna för
att fira gudstjänst.
Tja, vem vet? Att det kommer se väldigt annorlunda
ut är det väl få som tvivlar på. Och under tiden: Den som är med i leken, får
leken tåla.
Eller: Jag gav en lista på 30 ord till vännerna på
äldreträffen sista gången vi sågs. Förkrossande majoritet valde ”sinnesfrid”
som det vackraste.
Idag ska jag ringa och boka ”pension” i Mittersill
för v. 8. Tror det blir en fantastisk skidsäsong.
