Förra veckan tog jag bilen till däckverkstaden för att byta däck. Lite förvånad över hur tillvaron rullar på blev jag när jag fann mig själv gåendes därifrån efter att däckbytaren köpt bilen av mig.
Var det ett misstag? Vem vet? 2 ton dieselbil känns rätt onödigt dagar som dessa. Läste idag “Du är mer än du anar – Om konsten att bli vän med sin själ” (Hellsten), som tar upp frågan om man får begå misstag. Några taggar om misstag:
– Ett misstag är inte ett tecken på att en människa är dålig utan på att hon gör något som är nytt för henne, något hon inte helt kan eller behärskar.
– Att göra misstag är en väsentlig del av all kreativitet. Det handlar om att våga bli synlig, att pröva att ta sig fram där det saknas upptrampade stigar.
– En gemenskap, oavsett sammanhang, bejakar misstag som en del av processen att hitta nya stigar (min sammanfattning, alternativt min övertolkning för att jag vill att det ska vara så).
Han går vidare i boken och talar om trygghet och frihet. Om att stå på perrongen och se tåg efter tåg passera och aldrig våga kliva på. Att inte våga ge upp tryggheten. Men han talar även om att stiga på tåget för att senare uppleva att vyerna utanför fönstret inte alls stämmer med det man tänkt sig. Man är snarare på väg mot Moskva när tanken kanske var att man skulle till Rom.
Hur vet man att man väljer rätt i tillvaron? Vad är det för parametrar vi har för att ett val skall vara rätt? Känsla? Pengar? Makt? Flyt? Bekräftelse? upphöjelse?
Det fanns en romersk kejsare som hade en slav med den enda uppgiften att dra i hans mantel då och då och säga: Glöm inte att du är människa.
