Har tagit upp cyklingen igen efter vinterns uppehåll. Lund-Malmö-Lund, en tur på ca 4 mil.
Efter första turen kom jag hem och hittade en chipspåse. Tillbaks på ruta ett. Eller ruta minus tretton.
Vid hemkomst dag två hittade jag glassen i frysen. Det går på fel håll.
Den stora belöningen med cyklingen är att hjärnan får lite space. Inga barn (otroligt älskade men tar väldigt mycket hjärnutrymme), ingen uppkoppling, ingen radio som slammar.
Igår var det mörkt på hemvägen, stjärnorna glimmrade och där fanns en doft av vår (typ gödsel, lite jord och fuktig luft).
I pipen ligger passionshistorien. Kort uppdatering:
En kvinna vid namn Maria smörjer Jesu fötter med olja. Några vill döda både hennes bror och Jesus. Dagen efter rider Jesus in i Jerusalem på en åsna och tar sig till templet där han dänger upp de som försöker göra pengar på människors förhållande till Gud.
Sen fortsätter det nog på torsdag med Skärtorsdagsmässan i de flesta kyrkor på vår jord.
Tänker att det handlar om att våga söka sig in i mörkret.
Anyway, cyklade förbi Tunaskolan på väg till dagis. Där trodde man att Frans hade goda chanser, men att Spanien var förhandsfavoriter. Lät lite som Ceasars slav som hade till uppgift att dra i manteln och påminna: Glöm inte att du är människa.
