Mitten av nittiotalet kom Erlend Loe ut med boken “Naiv. Super”. Det spelas krocket och brodern klår honom och det får lasset att tippa över. Plötsligt tappar han förvissningen om att allt ska bli bra till slut och börjar söka sig bakåt. Bland annat genom att köpa sig en röd boll och en bultbräda.

“Naiv. Super.” har fått en uppföljare. I mig själv.

Köpte en mycket billig Renault Clio förra sommaren. Tänkte köra ett år och sedan skrota bilen. Planen höll hela vägen.

Nästan.

Planen höll tills jag bestämde mig att lägga ut bilen på blocket. En kväll rullar det upp tre bilar vid huset. Provkörning. Prutning från 3000 kr till 600 kr. Helt ok. Vill man bli av med en kattunge på blocket så måste man ta minst 500 kr för den.

Nanosekund av feltänk följde:

Köparen:- Då kan jag ta med mig ägarbytespappret så skickar jag in det.

Naiv. Super.:- Toppen. Det var snällt.

När jag ser bilen rulla ner för backen hör jag en tyst röst inom mig. – Det där var inte bra.

När jag några dagar senare ringer numret som köparen skrivit på kvittot svarar Pekka i Angered. Inte jätteintresserad av en Renault Clio.

Det var inget annat på kvittot som stämde, förutom registreringsnumret, 600 kr och min signatur.

Ringde transportstyrelsen. Sorry, men vi kan inte göra något. Ringde försäkringsbolaget. Vi blockar gärna bort bilen från försäkringen. Ringde polisen: Och vad ska du anmäla? Ringde polisen igen: Tyvärr, men det finns ju inget brott. Ringde polisen igen: Vad vill du ha hjälp med? Vänligen beskriv ditt ärende så kopplas du till en handläggare. Bedrägeri.

Det kändes inte som om man hamnat hos Sherlock Holmes direkt. Mer som att anmäla en cykelstöld i Lund.

Men det var terapeutiskt. Det gillade jag. Jag fick berätta och förklara och hon skrev ner. Välbyggda? Ja. Tatueringar? Minns inte. Solglasögon? Ja. På kvällen när det började skymma? Ja. Är du dum i huvudet? Ja. Sista frågan ställde hon inte.

När jag letade efter boken “Naiv. Super.” stod den på samma hylla som “konsten att vara snäll” av Stefan Einhorn.

“Begreppet “snäll” kopplas ofta till egenskaper som dumhet, naivitet och undergivenhet. Stefan Einhorn lägger en helt annan innebörd i ordet: “För mig är en snäll människa en individ som lever med etiken i sitt hjärta.” Den snälla människan är minst av allt dum, tvärt om mycket klok, eftersom hon förstått att det vi gör för andra gör vi också för oss själva.

Undrar var jag hört det förr…

Själv dras jag mer åt Nelson Mandela en dag som denna: I never lose. I either win, or learn.

Jag tänker att man ibland som människa hamnar ute i marginalen. En del tillbringar sin tillvaro där. Men jag skulle gissa att det är väldigt få som aldrig frestats att ta en short cut. Det är väl därför vi ber så ofta att inte bli inledda i frestelser.

Besökte en vän som då var stationerad i Afrika på uppdrag för Sida. I fönstret hände det en dekoration av metall. Han berättade att han hade följt med en delegation till ett land långt borta. När dagen var slut tackade han sin kvinnliga guide och gick hem till sitt hotellrum.

Dagen efter kom guiden med dekorationen som ett tack. Han hade inte frågat efter “övriga tjänster” som guiderna förväntades stå till tjänst med.

Sanningen skall göra er fria. Ett bra riktmärke när man glider ut i marginalen kan jag tycka.

Funderar på om jag ska gå på begravning idag. En äldre kvinna som jag mött så många gånger till och från till dagis och pratat om vädret. Anhöriga behöver mig inte där. Kvinnan behöver mig inte där. Jag behöver inte vara där.

Kanske mer för att respekt har ett egetvärde i sig själv och kanske som en påminnelse om vilket sammanhang man som människa är placerad i.