Previous in Das Auto: I somras sålde jag min gamla bil för
priset av 600 kr på blocket. Inget överpris kan jag tycka. Lyckades ändå bli
lurad och stod kvar som ägare, fast de tog bilen. Anmälde bilbedrägeri och transportstyrelsen
kunde inget göra. Någon kör runt med en bil i ditt namn och du kan tyvärr inte göra något åt det blev svaret.
Trodde transportstyrelsen som inte räknade med att mitt liv
ligger i Guds hand.
I tisdags, fyra måndader senare, hittade jag bilen på en
parkering i Vallkärra utanför Lund. Parkerade min nya bil framför så min gamla
bil inte kunde komma ut.
Ringde polisen och räknade med att där skulle jag nog
få stå resten av dagen.
Då hade även jag glömt att min liv ligger i Guds händer.
Välkommen till polisen. Beskriv ditt ärende, tryck# )=/&Tryck/&Tryck¤#Tryck(I8923.
–
Tjena, jag heter … och har hittat min bil som
jag blev av med i somras…etc.
–
Hej på dig. Hur är det med dig nu för tiden?
–
Hm..bra.
Då sitter det en person på andra sidan luren som arbetat på
en begravningsbyrå med vilka jag har haft begravningar med de senaste sex åren,
men som nu pausat och hoppat in hos polisen.
När jag lägger på luren kommer det fram en man som säger att
bilen är hans. Jag säger att den är min. Han säger att den är hans.
Och bakom mig kommer polisen.
Återigen en påminnelse om dessa parallella världar och parallella
ekonomier som lever bredvid varandra i vårt land.
Idag har jag suttit hemma i tv-soffan hos den nya ägaren. Vi
tog näven på att det blir bättre när vi kan lita på varandra.
No hard feelings.
Vaksamhet och väntan handlar det om på söndag. Förmodar att
det landar i en balans mellan vilan i bekymmerslöshetens äppelträdsplanterande
och en krass realism över att en dag få släppa taget om allt.
Även sin gamla bil vilket är befriande på något sätt.
