Tänker att
Riddaren av den Sorgliga skepnaden, Don Quijote, hade det rätt bra tillsammans med sin väpnare Sancho Panza.
Knasboll i
mångas ögon. I andras ögon en som såg det andra inte såg. Om möjligheten till
drömmar, visioner och fördjupade relationer. För att vara 1600-talet är
relationen Quijote/Panza radikal.
Under resans
gång hamnar de vid en korsväg ”och kom genast att tänka på alla korsvägar där
de vandrande riddarna brukade stanna för att välja den rätta – den som skulle
leda dem till nya äventyr – och för att göra precis som de satt han en stund
stilla på hästen och efter mycket funderande släppte han tyglarna och lät
Rocinante välja väg. Hästkraken valde naturligtvis som han hade velat från
början, nämligen att trava raka vägen hem till stallet.”
Åter en
skymt av koordinaterna försoning – inkarnation.
Kyrkan av
den Sorgliga Skepnaden och dess Quo vadis kan man fundera på. Att den tar vägen
är rätt självklart. Frågan är mer hur.
Eller så är
det kanske mer intressant med Domine quo vadis som legenden säger om Petrus
möte på Via Appia utanför Roms stadsmur.
Don Quijote
ser väderkvarnarna. Ibland är deras armar två mil långa. Jag vet några som är
mycket längre.
Jag vet
några armar som sträcker sig från mitt arbetsrum rakt ner till Jeffreys Bay. Vår
diakon är med och hjälper kidsen i Jeffrey´s Bays kåkstad i Sydafrika. Där nere
finns Linda som är barnmorska på Healthy Mom and Baby Clinic. När de får besök
av en mamma och hennes barn så ger de en tandborste, tandkräm och två plackers.
En helt vanlig tandborste kan betyda ofattbart mycket en människas liv.
Ni som
undrar om tandfen kan swisha. Swisha ”tandfen” till 0738 425742 och se vad som
händer. De behöver 3600 kr.
