Hamnade på slakthuset i Malmö. Nu konferensanläggning, tidigare
en lokal för en synnerligen blodig verksamhet. Tecken om något på det Malmö som
var men som inte längre är.
Världens sämste minglare på konferenser. Djupt, djupt tacksam för kollegor. Man förstår cocktailens närvaro
vid ambassadmingel. Man anar även dess fara.
Förvånad blev jag dock när jag upptryckt mot en tegelvägg i
nån sorts gruppövning hamnade bredvid en lika upptryckt Marika Lagercranz där
vi kom att tala om behovet av frihet. Uppenbara beröringspunkter men i olika
roller.
På tal om det svunna Malmö. Fick en tavla av några vänner
som ska öppna ett matställe i Västra Hamnen. Tavlan föreställande en Kockumsbåt
under uppbyggnad. Problemet med tavlan var att den var 160 cm hög och inte gick
in i Audin.
Fick ta den i gamle Volvon utan tak. Mellan skurarna slängde
vi ner den i sittbrunnen och fick köra bakvägen upp till Lund.
Jagad av skurar men uppehåll hela vägen. Tyvärr var det en
trafikolycka norr om Hjärup och stopp i trafiken. Med skurar i ryggen fanns det
bara en väg. Efter ett tag rullade det på igen och jag kunde sakta rulla förbi
alla poliser som stod där.
Nästan.
Tvärstopp precis bredvid poliserna. Ca 1.5 meter ifrån. Plötsligt
kom det en vindby bakifrån och reste detta 160 cm skepp rakt upp i ryggen.
Oj
vad förvånad polisen blev.
Promenerande följde. Men nu hänger den i alla fall över
soffan.
Skrivit en psalm som skall sjungas i kyrkan på söndag.
En av oss.
Tack Gud för att du är en av oss. I stallet där och då, i
staden här och nu. Innan tanken är tänkt innan handlingen är gjord är de hörda
och sedda av dig.
Vi ber för alla människor som lever i vår stad. Där rädsla
råder ber vi om mod, där sorg bor ber vi om tröst, där ensamhet finns ber vi om
gemenskap, där våld härskar ber vi om fred och där oron tynger ber vi om frid.
Tack Gud för att du bär oss dag efter dag. På kullen där
och då i staden här och nu. Innan tanken är tänkt innan handlingen är gjord är
vi hörda och upprättade av dig.
Vi ber för alla människor som lever i vår stad. Där rädsla
råder ber vi om mod, där sorg bor ber vi om tröst, där ensamhet finns ber vi om
gemenskap, där våld härskar ber vi om fred och där oron tynger ber vi om frid.
Musik: Kristina Furbacken.
Tänker att nyckeln till frihet stavas nåd. På den punkten är jag helt
övertygad och håller på det till motsatsen är bevisad. Vad finns det för alternativ?
Krävs ett visst mått av trots för att hålla fast vid det.
