Det blev en tidsresa i helgen. Åter till Småland med dess
skog, grusvägar och en tid som var samtidigt som den vägrar att ge upp och
envist pågår.
Kyrkobesök på Pingstdagen i Nöttja kyrka där kyrkoherden
tänkte att vi var som konservburkar men som skulle må bra av att vara öppna
kärl. Prästen från Torpa kyrkan var på besök för att överlämna det förlorade
sockentyget som man funnit i prästgården när den skulle avyttras.
Kyrklunchen inmundigades i den röda sockenstugan. Doft av
mat, människor blandades med sommar och man skickades som i en katapult
tillbaka till barndomen.
På väg in såg jag att årets Kronobergare skulle komma och
kåsera. Årets kronobergare som var flickan i grannhuset när jag växte upp.
Nästgårds träffade jag en man som talade om danskarna som
eldade upp hönshuset. Det skulle eldas torrt gräs då både hönshus och ladugård
fick stryka på foten.
Det är något fint lågmält i samtalet. Samtidigt väl medveten
om att ”don´t take my kindness for weakness” (Al Capone, Soul Children 1972) är
ett småländskt signum.
Befriande på något sätt. Se dig inte om när du har satt
handen vid plogen sägs det. Varför? För att man ska veta vart man är på väg?
Eller för att människor är som gräs och när vinden gjort sitt så är det inte
mer? Visionärt, vemodigt och befriande på samma gång.
Tillbaks till Malmö var det dags för högtidstal på
nationaldagen. Granngårds till Per-Albin Hanssons födelsehem var det musikkår,
folkdanslag och barnkör.
Talade om tillit som palindrom. Går att läsa på båda hållen
och tänker att tillit förutsätter ömsesidighet från två håll. Min tillit till
Gud och Guds tillit till mig. Ett samhälle utan tillit blir synnerligen
dysfunktionellt. Knepigt med relationer utan tillit. Osäker på om
mötesgeneralen förstod vad jag var ute efter, men han tackade för de tänkvärda
orden.
Övningskörde lite på de småländska vägarna med en närstående
människa som jag hyser stor tillit till. Tveksam om talet om att bjuda in dig
till min trädgård (kupé) funkade som pedagogiskt knep.
Nästa gång ska vi öva bredställ så grusen sprutar på
ladugårdsväggarna. Eller i alla fall växla upp till treans växel.
