Varje år då sommaren är på ingång väcks den nationalromantiska
genen i mig. Tittar på tv och allsång på Skansen. Inser dock att tiden går då
jag bara känner igen Per Gessle och Orsa spelmän bland gästande artister.

Påminner lite om ett väckelsemöte. Några lyfter händerna,
människor är glada och man sjunger tillsammans. Funderar på vad Stockholm i
mitt hjärta egentligen är för något.

Själv tänker jag på farmor. I bakgrunden ser man vackra vyer
från Stockholm och från Söder. Där på kanten någonstans tänker jag att farmor
bodde sina sista år. Minns att hon vinkade som kungligheterna när familjen
lämnade i folkvagnsbussen.

Om det var väckelsemöte på Skansen så var det lite
lägerkänsla i Visby. Med härliga möten och spännande relationer i bagaget åker
man därifrån både glad och inspirerad kombinerat med lite sorg och saknad.

En gång i tiden tänker jag att farmor hoppade hage och lekte
kurra gömma på samma plats.

Tog en joggingtur med mellangrabben. Det var ett tag sedan.
Försökte förklara för honom att om man väger dubbelt så mycket blir det dubbelt
så tungt att springa. Och det kan ibland leda till att man kommer hem vid lite
olika tidpunkter. Tänker att det återigen har att göra med Newton.

Lite som kyrkan tänker jag. Loppet spricker upp och en del
går till Katolska kyrkan, andra tröttnar och tackar för sig, en del bygger
politiska plattformar och andra håller envist fast vid altaret.

Ibland kan det leda till att man kommer hem vid lite olika
tidpunkter.

Hittade ett brev från E. Malmeström bland gamla kort.
Kurator på Göteborgs nation och sedan biskop i Växjö. En glimt av relationer
som inte längre är. Skrev även psalm 217.

Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.

Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker. Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går, led mig vid din fasta
hand, steg för steg mot livets land.

När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött och ej mera mäktar
strid – inneslut den i din frid.

All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig famn. Vad du vill är
helighet, men du är barmhärtighet.