Att besöka Göteborg är mer
exotiskt än att ta en tur till Köpenhamn eller Hamburg. Det mest slående för en
tillfällig besökare är nog att alla verkar prata med varandra.
Råkade gå ut på cykelbanan och
en kille på cykel tvingades att stanna. My mistake. ”Ja, ja då ska vi se hur
det går här da”.
Inte säker på att man skulle få
samma reaktion lite längre ner i landet.
Tagit upp cyklandet igen mellan
Lund och Malmö. Hinner gå igenom ett antal tankebanor i motvinden.
Strömmade orden om trygghet och
närvaro i dödskuggans dal. Strax innan Burlöv slog det mig att de flesta dalar
jag har varit nere i har haft både en ingång och en utgång.
Gick igenom vad Magdalena Ribbing
skrivit om hyfs, vett och ettiket. Hittade några rader om tack och tacksamhet.
Tack är ett gammalt germanskt
ord av samma stam som tanke och tänka. Och latinska språk kopplar ordet till
gratia. Nåd.
Tacksamhet är en tänkvärd nåd
konstaterar Magdalena Ribbing.
Konstaterade.
I GP mötte jag åter Tomas
Sjödin som talade om all den tid vi lägger ner på saker som stör oss. Han
konstaterar att det drar energi ur kroppen och jämför det med vätskebalansen.
Pastor som han är: ”Någonstans
i bibeln föreslås det att man istället för att fokusera på det klandervärda
skall ta fasta på allt som förtjänar beröm. Det är ett viktigt råd. Uppmuntrans
syfte är inte att smickra eller fjäska, men att lyfta. Så mycket i tillvaron
pressar oss nedåt, så att hylla det som hyllas kan måste vara en rimlig
hållning…”.
Pastoralt råd: Man kan inte
säga till någon som går i skuggan att rycka upp sig.
Man kan på sin höjd gå med.
