Tog lillgrabben till sin första
fotbollsträning. Linero IF. Mindes mina egna bidrag till fotbollsvärlden genom
Virestads IF. Inte min grej. I ett annat sammanhang lyckades jag klyva stortån
i två delar och fotbollskarriären tog ett abrupt slut.
Minns fortfarande känslan av befrielse.
Träffade en bekant utmed
sidlinjen. Alltid lika roligt. Tanken jag fick med mig var att ponera min egen
begravning vid livets slut. Frågan vad man ville höra bland alla tal, om det nu
blev några.
Om man bjöd både levande och
döda, vad ville man egentligen att de skulle säga?
Doft av Lasse Holmquists ”Här
är ditt liv”.
Lite Martin Buber på fredagskvällen: ”Närhelst en människa återvänder in i
stillheten, sitt livs egentliga verklighet, konfronteras hon i djupet av sin
ensamhet med grunden för tillvaron och erfar då den mänskliga problematikens
djup.”
Såg en bokrelease i veckan av en pastor som
jag mötte i ett tidigare liv. Vi hade några träffar för ungdomar mitt i Malmö
ett par fredagskvällar. Vi möttes och gick vidare.
Nu ser jag att vi föddes samma år och här är
presentationen av boken:
”Samtidigt som Sus och Fredriks tonårsdotter Jonna blir
gravid insjuknar hon i svår depression. På några få månader omkullkastas
livsdrömmar och förhoppningar och ett stillsamt radhusliv förbyts i kaos. Medan Jonna blir sämre och medicineras med
tung psykofarmaka fortsätter Fredrik predika de goda nyheterna i kyrkan. Men
när hans mamma avlider och Jonna läggs in på psykiatrisk klinik går det till
slut inte längre. Var det så här det skulle bli? Har de inte fått sin beskärda
del av mörker nu? Och varför är Gud tyst? Bottenkänning är en bok om att vara
pappa till en dotter som skär sig, om låsta psykiatriavdelningar och om
skräcken över att allt ska gå sönder och aldrig bli helt igen. Det är samtidigt
en hoppfull berättelse om att fortsätta tro, om glädjen att bli morfar vid 42
och att försonas med livet så som det blev.
Fredrik Lignell, f 68, är pastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping. Bottenkänning
är hans första bok.”
Jag lyssnar noga på människor som tvingas
över gränsen till det hanterbara men som ändå talar om tillit och förtröstan. Fredrik
är en av dem.
