Åkte till tivoli på nationaldagen. Danskar arbetar och
svenskar lediga. På gräset framför scenen står det flera solstolar med solande
svenskar. Mycket folk, liv, rörelse och mycket ljud. Plötsligt hör jag en liten
pojke skrika. Jag flyger fram och ser att han klämt sig mycket illa. Jag får
loss honom och sen drar jag. För jag vet att min fru kommer upp bakom. En som
vanligtvis tillbringar dagen på sjukhus. Sett det förr och det sitter i märgen
att vi är ett bra team (och jag svimmar nog om jag inser att det blir
obehagligt).
Vilka ord hör man i vimlet? Varför sitter folk stilla och
tittar på en pojke som klämmer sig illa, fotar en man som håller på att drunkna
och filmar inne i ambulansen när ett trafikoffer ger upp andan?
För mycket ljud eller världens bortvändhet från Dig. Den som
har en förklaring får gärna höra av sig för jag vet faktiskt inte.
Anyway. Några dagar senare vänder det och det är vissa ord
som sticker ut i bruset.
Passionär. När gammelgubbarna kommer in och leder. Helt
plötsligt känns 65 inte så tokigt. Courtesy Stefan Nilsson.
Förskoleklassen hade avslutning igår. Kom lite tidigt.
Ovanligt och ovant. Satt i skolsalen och hade barnen på enda sidan och
föräldrarna på andra. Där satt vi knäpp tysta och tittade på varandra.
Vanligtvis synnerligen verbala och belevade
akademikermänniskor nu i total tystnad. Det var som om man ville klinga i
glaset och fråga: Och om själens dunkla natt? Dela lite perspektiv på det? I
den natten är vi ju alla ibland och det kan varken akademi eller pengaflöde
göra något åt.
Samtalsflöde är kopplat till konsensus, självkänsla och
tillhörighet sägs det. (s. 92).
Jag gillar ju sådant medan andra blir stressade. Franska
medelklassen klarar tre sekunders tystnad vid middagskonversationen innan
stress uppstår. I Holland är det fyra sekunder (s. 92). Förskoleläraren klarade
tre minuter innan tystnaden påtalades.
Efter sång var det picknick i park. Dags för mingel. Not my cup of tea. Parkerar
mig på en kulle och känner att kroppen
blir tung. Supertung.
Sen kommer andra delen av teamet något försenat och minglar
igenom sällskapet som en dans.
Det man inte har får man se till att gifta sig till. Granngård eller mingelkompetens kan kvitta.
Carl Johan De Geers 10 sätt att undvika tystnad: Mat och väder, egenskaper och kläder, rummet, andra gäster, värdskapet, fördjupning av rummet, teodice-problemet (äntligen), Gore-tex, parkeringsböter, kärnvapenhotet. (s.94 ff).
Sedan landar författaren hos psykologen och mingeltipsen fortsätter med följande: Förbered dig för situationen. Våga vara banal. Skaffa kunskap. (s. 99).
För fördjupning: Kirunabors språk och attityder. En studie av Marie Werndin (Hur en rikssvensk skall göra för att smälta in i Kiruna. s.89)
Och något otippat läser jag i boken om att tala tro i perspektiv kallprat: ”För att undvika obehag hos andra är det vanligt att kristna anpassar sitt språk för att låta mindre övertygade. De byter ut Gud till ”något större” och budord blir till ”värdegrund”. Med dåligt självförtroende försöker de kristna anpassa sig till gruppen. Allt för att känna sig accepterade. Vad de försöker göra är att visa att deras tro är skapad av dem själva och inte något som serverats färdigpaketerat från en kyrka. Så länge det framstår som att du har skapat din egen trosuppfattning går det utmärkt att småprata om religion.” (s.106)
( ”Och bilen går bra? Tips, råd och historier om småprat”. Niklas Källner. Bonnierfakta 2018.)
Eller som Anders Piltz sa i tv-helgsmålsbönen förra veckan. Talet om våra Gudsbilder säger nog mer om oss själva än om Gud.
