Nätter då sömnen vägrar ta tag i en kan man lägga sig i
soffan framför svt-play och plötsligt är det dags att gå upp. Lite som när man
var barn inför annalkande födelsedag, fast tvärt om.
Förra natten började jag titta på ”Edit – Kan Andrev få en
vän”. Istället för den sökta sövande effekten drogs jag med i berättelsen om manlig
vänskap och hur den förändras genom åren.
Hans tankelinje: Man och kvinna träffas och har då två olika
vänskapsnätverk. Mannen släpper då sitt nätverk och går in i delar kvinnans
sociala struktur.
Efter ett tag kommer barnen och mannen har då relationer med
dem tills de blir tonåringar. Det som sedan sker är att mannen succesivt stängs
ute för att mer markant fasas ut när barnen flyttar hemifrån.
Kvar är mannen och kvinnan som hittar tillbaka till
varandra, men som efter ett tag går skilda vägar. När det sker tar kvinnan med
sig det sociala nätverket och fällan slår igen.
Mansfällan.
I filmen får man sedan följa Andrev i försöket att skaffa en
manlig vän i vuxen ålder. Att samlas kring gemensamt projekt, obekvämhetskänsla,
tidigare umgänge, hämta och lämna barnen och behovet av egentid.
Det är skillnad på hus och hem, ensamhet och solitut, vila
på parkbänk och hemlöshet, den goda ensamheten och den tvingade.
Och i England satt Theresa May i våras och utnämnde Tracey
Crouch till Minister for Loneliness eftersom ensamhet är ett folkhälsoproblem i
paritet med stillasittande, alkohol och rökning.
Tänker på David, Goliat och Miró.
Ingen av soldaterna vågade dänga upp Goliat. In kommer David.
Man hänger på honom allt möjligt i XXL och en dunk i ryggen. Han kan knappt gå.
I tid klär han av sig och tar med det som är han och går vidare.
Miró målar sina tavlor. Finner sammanhang i surrealismen och
utvecklas. Men när man försöker sätta upp regler för vad surrealismen skulle
vara packade Miró sina stafflier och drog.
Fundamentalt behov av frihet och det paradoxala i att försöka definiera surrealismen.
David bröt sig ut ur sin tids grabbar i grupp. Detsamma
gällde för Miró i sitt förhållande till Franco och Hitler.
Och i mitt hus bor det tre pojkar. Anar andra utmaningar och
andra val.
Goliat (Laleh)
Vad var det vi sa. När vi sträckte ut våra armar. Vad var
det vi sa. När vi två tittade ut ifrån berget
Vad var det vi skrek. När drömmar bar oss bortom stan å en
dag ska vi härifrån.
Vi sa: vi ska ta över. Vi ska ta över världen. Vi ska bli
stora. Vi ska bli mäktiga, ha ha Och vi ska göra jorden hel.. Ja vi ska göra
vattnet rent. Och vi ska aldrig skada. Varandra mer. Och vi ska slåss
Ja, vi ska slåss mot Goliat
Så tro på mig för jag vet att. Du är modigast. Vad var det
vi sa. Som vi aldrig nånsin skulle glömma. Vad var det vi såg. I soluppgången
vid sjön. Vad var det vi skrek där. På vägen hem över fotbollsplan. En dag ska
vi härifrån.
Ni ska ta över.
