Coming home for Christmas-känslan smyger sig på när man drar ut på E6.
Tog vägen förbi Rosengårds polisstation på vägen hem för att beklaga förlust av kollega efter att polisbilen slog runt i området.
Konstaterar åter att julen inte upplevs lika för alla.
Läste Sefanjas ord från 600-talet f.kr om frihet från fiender, att man inte ska vara rädd och inte låta händerna sjunka i missmod.
Var landar dessa ord? Ett embryo i en tonårsgraviditet säger min tradition. Har svårt att fördöma de som inte såg det komma.
Alla dessa bilder av hur saker och ting borde vara men sällan är. Vise männen är ett praktexempel hur ens egna prefab-bilder kan ställa till det. De klurar i sina böcker, kollar stjärnor och lite senare står de och bankar på palatsdörren.
Rätt land men fel dörr, fel person som öppnar och fel bild i huvudet. Bra gissat, men föll på sina egna bilder av hur saker och ting borde vara.
Läste att Sefanja betyder ”Gud har gömt”. Så enkelt att det blir svårt.
Gud har gömt längst ut där tillvaron ter sig som mest utsatt och bräcklig. Vet inte varför. Kanske för att det är mänsklighetens minsta gemensamma nämnare.
Tänker i alla fall att det ger största möjliga frihet i fromma former när mitt bidrag reduceras till att ta emot.
”Ingen svarar ännu, men mörkret ger efter, som om det är någon som lyssnar. ” (Anna Greta Wide).
