Har burit grenar. Till en början kändes det oöverstigligt, men efter ett tag kom man in i en stilla lunk. Stilla och slitsamt.
Fördelen är att utrymmet för egna tankar ökar och jag landar sakta i den heliga glömskan.
Wiki: Helig är ett ord från fornsvenskan, helagher, heligher, hälig, med betydelsen okränkbar, fridlyst, som ej får skadas ..”.
Tänker att vi lever i en tid som inte glömmer. Och det är destruktivt. Ett inlägg, mail, bild eller transaktion som landar fel. Inte för att folk grottar ner sig i det som varit, men känslan av det diffusa hotet kan ibland vara tyngre än en tyngsta stock.
Bikt och tystnadsplikt är underskattat.
Fördel är att både Gud och präst glömmer.
Hade hjälp av en skogshuggare. Tänker att han är på en kronisk retreat utan att veta om det där han går och sågar i sin ensamhet dagen lång. Ett enormt utrymme för egna tankar.
Efter inledande samtal om stock, sten och spån så konstaterade han det märkliga i att människorna mår så dåligt i en tid då tillgången till så mycket är i stort sett obegränsad.
Unga har mindre sex (Dagen/Halldorf), klubbarna blir färre och detsamma gäller för pubarna i England. För trettio år sedan skulle nog många kyrkor applådera det.
Inte säker på att man gör det nu.
George Orwell sitter väl och flinar någonstans. Och vad var det jag sa?
Modetips. Man bloggar ju även om mode, livsstil och heminredning… Var på konsert med Twenty one pilots.
Tog på mig mössa, för det såg jag att kidsen hade för några år sedan. Väl på plats så var det tydligen inte det som gällde. Men här vänder det. Plötsligt firas det ner en röd mössa i en vajjer som sångaren sedan hade på sig. Just saying.
Orden att människans dagar är som gräset, blommar kort, vinden blåser, och sen är de inte mer, har alltid upplevts vemodiga. Kanske behöver det inte vara så.
Kanske handlar det om människans frihet efter som det är bibelns egentliga ärende.
De som stod på scenen och höll i taktpinnen har för länge sedan gått hem.
Det borde kanske bloggaren borde göra med. Men jag är ju redan hemma.
