Hade förmånen att få åka med konfirmander till Berlin över helgen. Lilla bussen, sånghäfte och långa dagar med unga människor från Malmös förort skapade någon sorts oldschoolkonfirmandundervisningkrockarmed statusuppdaterandetonåringar.
Man kan undra vad som stod i dessa tweets under resans gång. Eller kanske lika bra att man inte vet.
Lyckades köra slut på bensinen och fick ta en liten promenad till närmsta by med en petflaska. Innan bilen hackat färdigt och stannat vid vägkanten konstaterades det att här fanns det ju ingen wifi.
En heldag på Ravensbruck, ett koncentrationsläger ämnat för kvinnor en gång i tiden, gör något med en. Så mycket ondska koncentrerat till en enda plats sätter sig i kroppen.
Två frågor skickades med in i lägerbesöket. Var finns Gud när ondskan får helt fritt spelrum och vad är det som får en människa att ställa sig upp och säga detta är fel.
När jag går över till barackerna ser jag hur rödhaken försvinner runt hörnet. Min själavårdare när jag står i backen hemmavid med spaden i näven och pratar. Bara en glimt men fullt tillräckligt.
”Så kom det sig en vårdag i Jerusalem att rödhaken fick syn på en man på ett kors. Över mannens hjässa hade någon tryckt ner en törnekrona. Rödhaken såg att mannen var plågad och drog försiktigt ut en av taggarna som borrat sig in i mannens panna och i samma stund föll en droppe blod ner på rödhakens bröst.” (Rödhaken och trösten, Anna Alebo).
Och om den inre resningen när det väl gäller? Religion i allmänhet är ingen garant. Inte heller kristen tro. Ibland tvärt om. Samtidigt som religion i allmänhet och kristen tro i synnerhet kan vara just den kraften som får människor att resa på sig när det är som absolut svårast.
På söndagseftermiddagen släppte jag av gruppen inne i stan och började leta efter parkering. Jag kom allt längre bort från gruppen och hittade till slut en parkering bredvid en gammal kyrka.
Inser att detta är Dietrich Bonhoeffers hemkyrka. Efter femtio år i kyrkans värld är de teologiska förebilderna väldigt få och man blir mer och mer hänvisad till att försöka ta sig fram på egen hand i någon sorts teologisk reduktionism. Bonhoeffer är en av de som finns kvar.
Går in i kyrkan och hittar en bild med Dietrich och hans lilla konfirmandgrupp. Dietrich gör ett medvetet val att som herde vara med den mest utsatta när det var som svårast, oavsett kostnad. Han hade möjligheten att komma undan men gjorde valet att återvända.
Text från fängelset:
Med hjärtats tillit att Guds goda makter
beskyddande och trofast kring oss står
vill vi tillsammans leva dessa dagar
och tacksamt ta emot den tid vi får.
I goda makters underbara omsorg
vi väntar lugnt vadhelst vi möter här
Gud är hos oss var afton och var morgon.
Guds kärlek genom varje dag oss bär.
Nazisterna hängde honom 1945 veckor innan befrielsen.
Och nu lite konfirmandundervisning. Bönen Fader Vår. Sååå 1517…
Del 1. Gud: Himmel, namn, rike och vilja.
Del 2. Medmänniskan: Dagligt bröd, förlåtelse, frestelse och ondska.
Del 3. Gud: Riket, makten och härligheten.
Och Notre Dame? Kyrkan var på väg att braka ihop. Lärjungarna hade lyfts ut för restaurering och kvar fanns altaret. Det säger något om premisserna för stilla veckan.
