Tar mig upp till äppelträden och åter möter jag koltrasten som sitter på en stubbe och stirrar på mig.
Dålig stämning.
Jag anar djup förtrytelse över att träden är borta och jag ber om ursäkt och förklarar att det planterats nya träd och det enda de behöver är lite tid.
Inte nöjd.
Går in och sätter på kaffekokaren samtidigt som radion snabbt avklararar kirurgfisk, blåmesens liv och leverne, vad händer med bygden när skolan lägger ner, Camilla Henemarks resa från hyllad stjärna i Army of Lovers till boende i papplådor och trapphus, att musikfestivalbesökarna lämnar 250.000 tält efter sig i England, för att landa i berättelsen om Fred Korematsu som internerades under andra världskriget pga. sin etniska bakgrund och som stilla väntade i över 40 år på upprättelse.
Hittar några gamla bjälkar som har legat under huset och bär upp dem i backen. Det blev den längsta ljugarbänken i området. Det är faktiskt sant.
Det handlar om pensionsplanering. Tanken är att jag ska sätta mig där med min kaffetermos, äta min ostmacka, titta på äppelträden och stilla konstatera med både rödhake och koltrast att det blev ganska bra till slut.
Troligtvis kommer vi att konstatera att det mesta av den oro som man bar runt på aldrig inträffade för att ta rygg på morgondagens första tre ord: Känn ingen oro.
Gick förbi
en av kyrkornas anslagstavlor ner i stan. Det skulle vara föredrag av min gamla
lärare i grekiska under temat: Är kyrkan
sjuk som vanligt, eller som alltid världens enda hopp?
Själv tänker jag både och. Och det är som det skall vara. Och funderar vidare på skillnaden mellan bekymmerslöshet, oengagemang, konflikträdsla, uppgivenhet och den ljusnande framtid som är vår.
Hörde även att sonen skulle bli biskop i Stockholm (avhandling: Kyrka i nytt landskap – om levd ecklesiologi i Svenska kyrkan, om att lyssna och ta tillvara på den levda teologi som formas, skapas och levs fram i
församlingslivet.)
Även dags för övningskörning. Övningskörning i tillit och förtröstan.
Fick även höra en berättelse som skulle passa alldeles utmärkt för ljugarbänken. Om frun som i hemlighet hade tagit körlektioner och lyckats få sitt körkort. Väl ute på parkeringen vid affären bad hon om nycklarna till bilen. Hon satte sig i bilen och drog iväg med en rivstart så gruset sprutade.
Hon hade bett om att få ta en extralektion på körskolan i hur man rivstartar.
