Tja, då var sommarsemestern över. Om tidsenheten ”tjoff” finns så tror jag att den skulle beskriva upplevelsen av tid rätt så bra.
Hängmattan kom upp sista veckan med hjälp av ett lånat träd
från grannen.
Sommarens tankelinje handlade om arvet på gott och ont.
Det blev en bok i sommar om detta. Bränn alla mina brev (Alex Schulman). Om ilskan som riskerar att förgöra familjen och som leder honom till Karin och Sven Stolpe, vidare till Olof Lagercrantz. Frågan är vad som traderas ner i släktled och om det finns någon möjlighet att bryta destruktiva mönster.
Epidemiologen Emma Frans dök upp i radion och talade om vad som gjorde att vissa människor var framgångsrika. Tre starka faktorer som var till hjälp på vägen: Tur, kapital och kontakter.
Det finns andra berättelser. Träffade en man som hade drivit en liten livs i hela sitt yrkesverksamma liv tills han en dag låste dörren, köpte några aktier och som efter en kort tid flyttade till andra sidan stan. Nästa gång jag träffar honom ska jag fråga på vilken sida av stan som gjorde honom gladast.
Och Båstad teologivecka gick sådär. Behöver justeras något. Nästa års teologivecka skall ta upp frågan om det är en glimt av kyrkan som David får när han ser Batseba bada på taket. Kanske en exegetisk härdsmälta men som troligtvis ändå inte kommer i närheten av hur texter allmänt används
idag.
Det blev faktiskt två böcker i sommar. Jag läste igenom Luthers katekes. Något otippat, men den bara låg där bredvid soffan. Och så kom jag till följande lilla avsnitt:
”Vad befaller Gud i åttonde budet? Gud befaller att vi skall urskulda vår nästa, tänka och
tala väl om honom, tyda allt till det bästa och alltid hålla oss till
sanningen.”
Den som inte är i behov av omvändelse önskar jag en fortsatt trevlig sommar. Andra är välkomna till Fosie kyrka, där finns både möjlighet
till bikt, avlösning – förlåtelse, befrielse och upprättelse.
Det är här Batseba kommer in i bilden.
Now, I’ve heard there was a secret chord
That David played, and it pleased the Lord
But you don’t really care for music, do you?
It goes like this, the fourth, the fifth
The minor fall, the major lift
The baffled king composing hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Your faith was strong but you needed proof
You saw her bathing on the roof
Her beauty and the moonlight overthrew ya
She tied you to a kitchen chair
She broke your throne, and she cut your hair
And from your lips she drew the hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
You say I took the name in vain
I don’t even know the name
But if I did, well really, what’s it to you?
There’s a blaze of light in every word
It doesn’t matter which you heard
The holy or the broken hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
I did my best, it wasn’t much
I couldn’t feel, so I tried to touch
I’ve told the truth, I didn’t come to fool you
And even though it all went wrong
I’ll stand before the lord of song
With nothing on my tongue but hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Text: Leonard Cohen
