Lite märkligt med denna bok ”Bränn alla mina brev”, Alex Schulman. Lånar boken, läser den. Ett halvår senare står jag hos bokhandlaren, ser boken, tänker, hm, den boken borde man läsa. Köper den, läser den, känner igen berättelsen. Två år senare hjälper mina barn mig att koppla upp mig mot Nexstory. Hittar en bok som jag tycker mig känna igen. Lyssnar.
Vad är frågan? Kanske inte bokens huvudfokus, men tangerar. Teologi och kultur.
Tanken på att teologi och kultur skulle vara någon sorts ”safe haven” för den fria tanken och beskydd för den ständigt utsatta människan.
Börjar motvilligt landa i att varken teologi eller kultur är någon garant. Kan vara en källa till frihet, men likaväl förstärka tvång och förtryck.
Sitter med Bonhoeffer som väljer att återvända rakt in i nazismens högsäte för att herda sin församling och som till slut hängs i en pianotråd i koncentrationslägret Flossenburg. Har Fjodor Dostojevskij i bokhyllan, som efter sin andra återkomst från Sibirien skriver boken Brott och straff.
Tvingande och tvingade. Teologi och kultur. Fråga är av vad.
Min gamle granne berättade om var nazistsympatisörerna träffades, och vilken teolog som var där och stöttade. Jag köper boken ”Klubben” (M. Gustavsson) till min syster, i hopp om att själv få låna den. Anar avgrund i kulturlivet. Läser på nätet om Harvey Weinstein som får 23 års fängelse. Läser om hur han fick dominera Hollywood under årtionden, och hur få tidningar vågade gå emot. Läser om en annan uppburen kulturprofil i Frankrike. År efter år i kulturlivet och alla vet.
Min sista bastion? Evangeliet. Kliniskt.
Du otroligt sega process.
Anyway. Toapappret är slut i affären. Paradoxalt. Mänsklighetens utsatthet och människans grundläggande behov. Högt och lågt. Simus.
Tog en tur och tittade till mina äppelträd i ett behov av en luthersk bekymmerslöshet. Rådjuren hade varit framme, men träden levde. Må så vara.
Läste om prästen som smugglade ut en flykting i sin väska. På frågan varför de hade med sig en så stor väska var svaret vuxendop. Både kreativt och komiskt.
Tvekar på om präster, kardinaler och ärkebiskopar har ett heltäckande svar på hur ett samhälle skall vara. Det är inte själva poängen.
Poängen är att man är tvingad till att skydda den svagaste, hävda människans okränkbarhet och leva evangeliet.
Och el-cykel? Finns ingen väg tillbaka. En gång el-cykel alltid el-cykel.
