Från mitt fönster ser man flygplanen i korridoren mot Köpenhamn. Eller såg, för nu kommer det bara något enstaka plan då och då.
Bodde några år i London i slutet av nittiotalet och kunde sitta på taket när det var mörkt och se hur planen la sig i långa köer för att gå ner i Gatwick, Heathrow, Luton eller Stanstead.
Var även där en sväng tio år tidigare. Då kunde man ställa sig i trädgården klockan fem och lyssna till ett monsterljud då Concorden återvände från New York.
Jag kan sakna detta. Det som påminde mig om att världen var större, att människor var på väg och att det fanns andra sammanhang.
Gick en sväng i Rosengårds centrum. Ett virrvarr av dofter, ljud och människor som fick mig att flyga i både tid och rum.
Pandemin får min värld att krympa. När jag är ledig lyssnar jag på P1. Det är Covid 19 på nyheterna, Covid 19 på sporten, kulturradion, ring P1, betraktelser och folkhälsomyndigheten.
Förmodar att det inte finns något val. Frågan om det sårbara livet har ältats allt sedan Jobs dagar till dagens kultursidor. Theologia crucis.
Får väl höra med infektionsläkaren i kvarteret när hon väl har sovit ut. Om något år eller så, då hon arbetat sjuttiofem timmar i veckan de senaste tre månaderna.
I femtiosju år stod han alla fall vid vägkanten och vinkade till bilisterna som färdades mellan Stockholm och Bergslagen. Sheriffen i Övergran.
– Det finns nog dom som tycker att jag inte borde få stå här, att jag skulle låsas in. Samma folk borde förstå att alla människor mår bra av ett leende. Om så bara en kort stund när bilen rullar förbi. (Enköpingsposten 2017)
Själv satt jag vid samma tid i Lutherska missionshuset i de frommas sällskap, lite för kort i ryggen för att sitta bekvämt i bänkraden, och sjöng Nils Frykman.
“Nog blir det mörker mången gång, ej solen skiner jämt. Nog får vi känna tidens tvång, men ett är dock bestämt: det blir ej mörkt i himmelen, och resan, vad betyder den! Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!”
Även om trånga rum kan stressa och gör mig oförmögen att navigera, så kan jag sakna detta.
Det som påminde mig om att världen var större, att människor var på väg och att det fanns andra sammanhang.
