Tog min morgonpromenad när det började ljusna. Plötsligt flyger det en duva utmed vägen rakt emot mig. Väl framme viker han av och sätter sig i ett träd. I munnen hade han en kvist och det såg ut som en klassisk bild på duvan som kommer till Noa där han satt i sin ark. En duva med en kvist.
Tanken tog fart. Där satt han i sin båt full med djur och familj och bara vatten så långt ögat kunde nå. Frågan är om han misströstade någon gång. Även om han nog måste placeras i gruppen synnerligen trosvissa så gissar jag att även han måste ha drabbats av missmod.
För vem har inte upplevt en motsvarande båtfärd med klart mindre press och med en undran om det någonsin ska ta slut kombinerat med en gnagande känsla att man kanske inte kommer över till andra sidan.
Passerade duvan med en känsla att det kommer att gå och det kommer att bli bra.
Köpte ett cirkustält med tanken att i det kan man ju sitta med lagom avstånd till varandra. Kämpar med att få upp det. Efter två försök finns insikten att tvåhundratjugo kvadratmeter tält är både tungt och farligt. Tänker att det kommer upp om det sker ett mirakel. Tills dess får man väl sitta vänta som Noa när han väl var färdig med sin båt.
Lyssnade på BBC Sunday Service när jag kom hem från morgonpromenaden och blev uppmuntrad. Berättelsen om hur engelska Greenbeltfestivalen började. ”Where could we gather, pray and sing, cry, eat, drink and hope? Gods answer to Moses and the founders of the Greenbelt festival 1974 was this: Put up a tent, and even in exile there will be somewhere we can dwell and dream together.”
Det var lite stökigt i Rosengård i veckan. Stenar flög och däcken brann. Kommunalrådet sa att det var de ensamkommande med hänvisning till en hemlig källa. Polis och åklagaren var tydligen av annan åsikt. Typiskt Rosengård tänkte andra. Av fjorton som blev anhållna för våldsamt upplopp var fyra från Rosengård. Resterande ditresta från andra håll och beskrevs som handelsresande i bråk.
Tydligen blev en sextioårig kvinna anhållen för våldsamt upplopp. Typiskt sextioplussare.
Finns ett fält i Lund som är fullt med solrosor och där det är fritt för vem som helst att plocka en bukett. Att ett fält med solrosor kan sprida sådan uppmuntran är förunderligt.
