Allhelgona är en av kyrkans storhelger om man ser till antalet besökare. Förra året passerade det 2500 personer genom Fosie kyrka och ute på kyrkogården vet man nog inte riktigt hur många det var. Men många var det.

I år en bråkdel på grund av pandemin.

Tänker att Allhelgona ger perspektiv i dess rätta betydelse, av perspectiʹvus ’genomseende’, av latin perspiʹcio ’se igenom’, ’blicka in i’. Att blicka in i men framförallt se igenom.

Hoppfullt.

I en tid då mycket av fokus ligger på att vara människa här och nu kan man sakna språket för det som komma skall i dagar som dessa. ”Ovan där randas morgonen”, ”Jag har hört om en stad ovan molnen”, ”De skall gå till den heliga staden”. Den som längtar efter mer kan spotifya Einar Ekberg och ”Sånger om himlen”. 37 sånger på raken och det känns som om man redan är där.

Men kanske är det så att förhållandet till då hjälper en med det som nu är.

”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!” skrev Wilhelm Moberg 1963 i boken Din stund på jorden.

Jan Myrdal, Sean Connery och Bengt Pleijel var några som fick lämna jordelivet denna helg. En skribent, en skådespelare och en predikant.

Det är lite old school över dessa män och tänker att det är väl som det ska när man är nittio plus och lämnar över frågan om när man skall ge upp anspråken på att passa in, försöker få sammanhang att funka och bara köra på med sitt eget.

Jan som inte fick något godkänt betyg efter fjärde klass på grund av ordblindhet och uppstudsighet gentemot lärare skriver mer än sjuttio böcker och har femtio tusen böcker i sitt hemma bibliotek.

Boken ”Confessions of a Disloyal European” känns rätt beskrivande. Illojal mot både makt och samtid hela vägen in i kaklet. Kan inte minnas att han nämndes en enda gång under min uppväxt men känner igen upplevelsen av böcker och bibliotek. ”Visst ska det vara tyst på bibliotek. Men böckerna ska inte tiga: de är ju våra vänner och samtalspartners, våra lärare och ibland fiender. Att gå i de tysta slottsbiblioteken är som att umgås med mumier. Precis som människor måste ett bibliotek röra på sig, leva, växa, annars dör det och blir en ledsam relik.” (Intervju med Peter Kadhammar, Aftonbladet).

Det viktiga var kanske inte att läsa böckerna från pärm till pärm utan att relatera till dem.

Sean Connery känns som den siste klassiska filmstjärnan och som retade sig på ”green screen”, eftersom det inte var på riktigt. Tecken om något på en tid som varit. Det trösterika är att även mina barn säger att Sean Connery är den verklige Bond, James Bond. Troligt är att det kommer en tid då man säger likadant om Pewdiepie men då är jag sedan länge bland rosor som aldrig dör.

Och Bengt Pleijel. En västkustpredikant som höll ihop allvar, enkelhet och humor med predikningar så som ”Jag, en åsna”, ”Startkablar”, ”Julgranens predikan” och ”Behövs omvändelse, när alla säger att jag duger som jag är?”.

Ungefär vid samma datum, 22 november 1963 dör JFK, C.S. Lewis och Aldous Huxley. Även de hade en viss inverkan på sin samtid.

Att människans dagar är som gräset är i grunden något befriande. Sorg och befrielse är inte varandras motsatser utan en möjlighet att släppa taget och ge plats för andra.