Tog en tur till kyrkan på julaftonen. Strid ström av människor som tände ljus, pekade på Jesusbarnet i krubban för att sedan gå ut igen. Troligt är att det aldrig någonsin har varit så många besökare i Fosie kyrka en julafton.

Såg ett mönster. Äldre generationen pekade och förklarade för den yngre generationen. Kanske var det tvärt om. Tänker att det är som det ska.

Tänker även att tro och liv lever sitt eget liv bortom kyrkans egna projekt och ambitioner. Ibland sammanfaller de. Ibland inte. Kanske är det mer riktigt med tanken att projekten och ambitionerna ibland sammanfaller med kyrkans tro och liv. För vad är egentligen kyrka? Eller rättare sagt, vem är egentligen kyrka och var är gudsriket placerat?

Det är här chipsen finns sa vaktmästaren när jag mötte honom i kyrkan. Ett smartare sätt att uttrycka det ovan skrivna.

Chips eller inte. Djupt existentiellt är det i alla fall. ”Men natten ska vika där nu ångest råder” som den gamle profeten uttryckte det. För att förstå vad det innebär måste man enligt vissa bli som ett barn.

Covid 19 gjorde många sjuka. En del har vi fått lämna ifrån oss. Det blir aldrig mer som det varit. Vad coronan även gjorde var att ta ifrån oss gemenskapen. Det ställs på sin yttersta spets för de som inte fick vara nära sina kära i livets slutskede. På sin höjd bakom en glasvägg.

För det sägs att en av människans grundläggande rädslor är att bli övergiven. Svaret bortom brunkålen och bilradions ”Last Christmas” så handlar det om just den frågan.

Emanuel, Gud med oss.

Jag känner några som går med på sjukhusen när inga andra får vara där och landar återigen i frågan vem är egentligen kyrka och var är gudsriket placerat?

Nu ljusnar det. Solstrålar mot en klarblå himmel. Vem kunde ana efter världens gråaste decembermånad?

Gammelmormors favoritpsalm. Psalm 645. Topelius/ Sibelius.

Ei valtaa, kultaa, loistoa.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid.
Giv mig en fest som gläder mest den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt.

Giv mig ett hem på fosterjord, en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord och mörker däromkring.
Giv mig ett bo med samvetsro, med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord och ljus av Herrens ord.

Till hög, till låg, till rik, till arm, kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm i världens vintertid.
Du ende som ej skiftar om, min Herre och min Konung, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm, kom glad och hjärtevarm