Försöker lyssna på Ulf Lundells böcker. Varvar mellan Jack och Vardagar, mellan ung man och gammal. Åkte ut till Stenshuvud och insåg när jag kom hem att jag måste ha stått och tittat på hans hus ovanifrån.
Det är helt ointressant.
Själva grejen är att det blir glasklart vad det är Lundell beskriver i Vardagar när man står på kullen ovanför havet. Bukten, de svarta fåglarna, molnen.
Samma bukt som var mitt hav under uppväxten och där Allan Roos gick ut med båten från Ålabodarna. En av vännerna snappade jag upp där jag satt i baksätet på folkvagnsbussen. Vännerna var inte lika med kompisarna. Vänskap och gemenskap i fromma vänners lag hade fler nyanser än vad grönlänningarna har ord för snö. Vännerna var sammanhanget av träbänkar, tramporgel, altartavla med en blåögd Jesus, långa predikningar, gärna två, glimtar från missionsfältet och en blåsorkester som spelade efter pausen. Men framförallt en varm, djup och innerlig fromhet.
Dels beskriver Lundell det han ser och upplever och dels verkar mycket handla om att förhålla sig till människor i grupp. Som till vännerna men i en annan vintergata fast samma bukt. Varg söker sin flock.
Träffade på en vän som berättade att hennes far hade en Volvo P 1800 som familjebil under hela hennes uppväxt. Han hade hittat en som var krockad bakifrån och en som var krockad framifrån. Han tog bilarna till verkstaden som sågade av bilarna på mitten och svetsade ihop delarna som var hela. De var fyra syskon i baksätet.
Idag är en Volvo P 1800 dyrare än en ny bil och ett signerat exemplar av boken Jack går på tiotusen kronor eller mer enligt bokantikvarien bakom domkyrkan. Missionshusen på Österlen är sedan länge sommarresidens men Lundell kommer aldrig att vara med på Stjärnorna på slottet eller Så skall det låta.
Tänkte städa undan julen och in med tulpaner på bordet. Insåg att det inte var särskilt juste mot de vise männen att ta ner stjärnan på självaste trettondagsafton. Hur ska man annars kunna skriva C+M+B, Christus Mansionem Benedicat, ovanför dörren.
