I mina sociala flöden har jag ett stort antal fromma vänner, bekanta och andra vars vägar korsats på något sätt. Tror jag har en bra bit över medelnivå när det kommer till antalet tillrop ”Glad Påsk” vilket tacksamt har mottagits. Ett flöde som speglar både det liv man valt och som på många sätt blivit valt åt en.

Har en kollega vilken jag tror har spelat sånger och psalmer över tiotusen gånger under sitt yrkesverksamma liv. Ofta undrar jag om vad han inte har hört om ljus, mörker, glädje, död, liv, anekdoter, tips, tankar, spaningar och idéer om människans förhållande till Gud, sig själv och sin medmänniska.

Ibland kokar det över i systemet och ut kommer långa haranger av teologiska konstateranden. Första gångerna trodde jag det var raljant. Nu vet jag att det inte är så. Det är resultatet av tiotusen psalmer och sånger som vibrerat in i hjärn och hjärtbarken och som måste tryckutjämnas med jämna mellanrum.

Under stilla veckan kom det ett högt och tydligt konstaterande från läktaren.

– Det handlar om den fördolda glädjen fram till påskdagen.

Brilliant.

Frågan är vad man ska ta sikte på i dagar som dessa. De grät, de blev förvånade, de var förkrossade, de var rädda, de gömde sig, de var frimodiga, de kände kärlek, de var övergivna, de var arga, de var utmattade, de kände sorg, fördömelse och befrielse.

Med facit i hand borde svaret rimligtvis vara att det är glad man skall vara för döden är besegrad.

Men vad händer om man inte är glad? För det finns de som inte är det. Eller rättare sagt, det är många som har svårt att navigera sig fram till glädjen i sitt liv.

Men det är här kruxet kommer in. Vid samtal kan man ibland möta ord som ”så här känner faktiskt jag” som ett tydligt avslut för en saklig argumentation. En sorts markering att längre än så här kommer du faktiskt inte för du kan inte tala om för mig vad jag skall känna. Ingen vill bli tillsagd vad man skall känna.

Men som sagt var, det är här kruxet kommer in. ”Ave crux, spes unica”. Det är inte kring mig som universum har sin bana. Påskens dramaturgi leder i motsatt riktning, bort från mig själv, mitt känsloregister och mina bidrag.

Fråga Petrus.

När allt är avskalat och avlämnat slipper jag ta sikte på min egen glädje och istället rikta in sig mot påskens och uppståndelsens dito. Det är där den stora glädjen och friheten finns. Befrielsen från mig själv till något och någon annan.

Så var glad, ledsen, irriterad, trött, arg, matt, förvånad, sorgsen eller förkrossad med önskan om en glad påsk!