Han är ju väldigt duktig på att åka skridskor. Han är även rätt krass kan jag tycka. ”Till slut är det här bara idrott och efter ett tag är vi bara clowner som åker runt i cirklar. Vill man bli något mer som människa så tror jag det är dags för en ny miljö där man blir något mer.”
När är det dags för uppbrott och vilka är vi när allt omkring oss är över? Frågan väcks nog till liv periodvis genom livet. Skönt att den inte är ständigt pågående. Detta ”Vart är vi på väg” för att ta rygg på Ingvar Oldsberg. Han om någon borde veta vid det här laget.
Lätt att missa det som är under tiden.
Vad var det Karin Boye sa? ”Jag ville visa, hur det vi försmå är heligt och djupt och Andens skrud. Jag ville måla en träsked så, att mänskorna anade Gud!”.
Äldste grabben skall inställa sig för militärtjänstgöring. Med två grabbar till på tur har rysslands vevande blivit lite mer intressant (landstigningsbåtarna som passerade Gotland har nu nått Svarta havet. Check på den.).
Strax dags att ta sig till Malmö tillsammans med kollegan profeten Jona. Befriande på alla sätt och vis. Frågan om det inte finns någon vuxen i rummet ligger och gnager i bakgrunden. Kanske är det därför man både känner igen sig och kan ta rygg på honom. Med kallelsen att fara 80 mil österut sätter han sig på en båt västerut med siktet inställt på en plats 350 därifrån. Hamnar ändå där han skall vara och blir bottenlöst sur när det går bra för andra.
Blir dock använd trots ”fel” gudsbild, ”fel” inställning, ”fel” teologi, ”fel” människosyn och ”fel” personlighetstyp. Befriande.
Inte för att jag sitter och läser poesi dagarna igenom. Måste ha googlat målarfärg, målare eller träsked.
En målares önskan
Jag ville måla ett ringa grand
av slitnaste vardag, så nött och grått,
men genomlyst av den eld, som förmått
all världen att springa ur Skaparns hand.
Jag ville visa, hur det vi försmå
är heligt och djupt och Andens skrud.
Jag ville måla en träsked så,
att mänskorna anade Gud!
(Karin Boye, Moln.)
