Ersta den 10/7 1964
När jag en kväll i den här veckan satt hemma och arbetade, hade jag sällskap av min sexåriga dotter, som också arbetade. Båda var vi flitiga, jag med mitt skrivande och hon med ritningar. Och som det går, när arbetet engagerar en, så rann tiden iväg fortare, än vi tänkte. Plötsligt visade klockan inte bara på god-natt-tid, utan den pekade på barnkammardörren, som stod på glänt men som borde ha varit stängt för länge sedan. När jag påpekade detta för en ivrig sexåring så dystra faktum, fick jag först inget svar. Jag såg, att hon var offer för konstnärlig inspiration och då kan man givetvis inte lyssna till sådana trivialiteter, som att man ska gå och lägga sig. Tungan gick försiktigt men med obönhörlig precision från den ena mungipan till den andra. När mitt påpekande efter en stund hade tränkt ner i hennes medvetande, kom svaret sådär i förbifarten, medan konstnärinnan kritiskt betraktade sitt verk på avstånd: “Du förstår-jag har inte tid just nu. Jag får hålla på med Gud ett tag till. Jag är inte färdig med Honom ännu.” Och så fortsatte hon med sin teckning, som skulle visa, hur fin Gud är.
Jag är inte färdig med honom ännu. De orden har kommit tillbaka i minnet flera gånger sedan den kvällen. Nog känner vi väl lite till mans, att vi inte är färdiga med Gud ännu. Någon känner det kanske under en period av livet, att Gud är ett avslutat kapitel för honom. Men så inträder andra förhållanden och de förut motsträviga händerna knäpps i bön i hemlighet för att inte någon ska ana det, utom Han, som ser i det fördolda.
Och den som kommit till personlig tro på Gud, blir den människan någonsin ”färdig” med Honom? Erfarenheten ger väl vid handen, att det är snarast blir tvärtom. Ju längre jag får leva tillsammans med Gud, desto större blir han för mig i makt, majestät och innerlig, offrande kärlek och desto mindre blir jag med mina tillkortakommanden och syndafall. Och därför skulle det vara så, att vi insåg att vi måste ”hålla på med Gud ett tag till”. Hur ofta får inte en kristen kämpa sin Jakobs-kamp: ”Jag släpper dig icke förrän du har välsignat mig!” När ingen ljusning syns och ingen förändring inträder, då ligger frestelsen för förrädiskt framför oss: ”Det är ingen idé. Gud tycks ju inte höra.” O.s.v. Men då må det vara rådet, som gives: ”Håll på med Gud ett tag till!”. Kanske att vi kan vända på det hela till sist. Kanske att Gud kan säga så om oss: ”Jag är inte färdig med henne eller honom ännu”. Jag måste hålla på med dem ett litet till.” – Vet jag blott, att det är Han, som ”håller på med mig”, då vill jag bedja: ”Herre, gör ditt verk färdigt med mig och i mig.”
Eder tillgivne
Einar Göth
