Ersta den 18/12 1964
En av affärsgatorna i Stockholm har till jul dekorerats med färggranna julänglar, som svävar ovanför den brusande trafikströmmen. Tre i bredd och på raka led framträder de med en nästan militärisk noggrannhet. Men när skymningen faller och lamporna tänds, försvinner intrycket av militär disciplin. Då fylls gatan både i längd och i bredd av skenet från ljusen, som änglarna håller i händerna.
När jag en dag färdades gatan fram, märkte jag en lucka i ljusraden. Tydligen var det något kontaktbrott på ledningarna. Tre änglar stod med i ljuståget med släckta ljus. Genast fick de en synnerligen mänsklig anknytning.
Vi förbereder julen var och en på sitt sätt. Även dem, som är intagna på sjukhus eller andra sjukvårdsinrättningar, förbereder denna högtid, om icke med annat så genom att längta och hoppas. Men förbereder vi julen med släckta ljus? Jag tänker inte nu närmast på, att vi ska tända adventsljus eller något sådant. Nej, änglarna över Stora Nygatan gav mig mig andra tankar: Förbereder vi den högtid som firas till minne av Jesu födelse, med kontaktbrott med Honom? Han själv säger: ”Se därför till, att ljuset, som du har i dig, icke är mörker.”
Det var, när det började skymma och bli mörkt, som det märktes, att ett kontaktfel måste föreligga, – Alla människor måste åtminstone någon gång färdas genom livets trånga och mörka passager. Men ibland låter vi det bli mörkare, än vad det behövde vara. Han som är Världens Ljus, sade en gång: ”Se, Jag är med er alla dagar intill tidens ände…..”. Att låta Honom komma med i räkningen – den personliga räkningen, kan förändra denna min dag från mörker till Guds underbara ljus.
Men om det nu skulle vara så, att jag inser, att det måste vara något kontaktfel mellan mig och Gud, men jag icke vet, var det är eller hur det skall repareras, för att det skall bli ljust igen inom mig, så står det dock skrivet om himmelriket, att det är som en kvinna, som tänder ett ljus för att kunna finna den borttappade penningen. Gud håller sig inte på så långt avstånd från oss som möjligt. Nej, Han tänder ett adventsljus och kommer oss allt närmare i sitt sökande.
Nog ville jag gärna få vara den återfunna slanten i Hans ena hand, när Han håller mitt nytända adventsljus i sin andra hand……
Eder tillgivne
Einar Göth
