Ersta den 9/1 1965
Redan har vi den sista stora högtidsdagen under julhelgen bakom oss – Trettondag jul. Och i veckan, som ligger framför oss kommer Tjugondedag Knut, då enligt skick och sed julen dansas ut. Julprydnaderna plockas ned och läggs undan till nästa jul. Våra julljus släcks eller får brinna ner i staken.
Julen har varit och kommer väl alltid att vara i mycket hög grad de levande ljuslågornas högtid. Inte minst får detta sin betoning på Trettondedagen.
Hur har vårt julljus nu brunnit denna helg? Ja, nu tänker jag inte direkt på, om vi fått fatt i ljus som inte runnit eller ljus som man inte behövt snoppa eller dylikt. Nej, jag tänker på, att likaväl som Jesus säger: ”Jag är världens Ljus”, så säger Han ju också: ”I ären världens Ljus”. Det är nu ingen motsägelse, utan meningen är den, att vi är släckta ljus intill dess vi blir tända av Honom. Och det betyder att äga en levande tro.
Nu finns det ju också elektrisk julgransbelysning, som vi sätter i granen av säkerhetsskäl. Tyvärr finns det ljus inom trons värld, som brinner med stadigt och klart sken, men det är också dött sken. Det är ljuslågor, som är riskfria för sin omgivning som elektrisk julgransbelysning. De oroar inte, men värmer inte heller. En död tro kan monteras ner i förvaringslådor för att sedan vid lämpligt tillfälle plockas fram, för att det på nytt skall kunna sprida sitt kalla sken. Levande, brinnande Ljuslågor lägger man inte ned i några kartonger.
Häromdagen, då jag var borta hos vänner, hade man där hemstöpta Ljus, vars vekar inte helt förtärdes av Ljuslågan. Därför blev det så, att när man hade blåst ut ljusen, så stod där hela ljusraden med glödande och rykande vekar. Då först förstod jag, vad som menas med Jesu ord: ”Ett brutet rör skall Han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall Han icke utsläcka…”. Kanske får det vara ett ord i det här sammanhanget, som jag får räcka till någon, som under trötthet och prövning visst inte upplever sin tro, som en klart skinande låga.
Men Herren Gud går inte omkring med ett måttband för att mäta höjden av ljuslågorna. Men Han har kanske en ljussax i handen, med vilken Han snoppar ljuset, inte för att det skall slockna, utan för att lågan skall överleva. – Det enda nödvändiga är ju, att vi ser vårt behov av Jesus Kristus såsom vår Herre och Frälsare och håller oss intill Honom.
Du som älskat in i döden
Tänd hos mig den helga glöden.
Du som gav dig helt för mig
Hjälp mig leva helt för dig.
Eder tillgivne Einar Göth
