Ersta den 23/1 1965
På skrivbordet står en vars med tre lysande gula tulpaner. Någon vänlig människa hade ställt in dem för några dagar sedan här på mitt arbetsrum på sjukhuset. Jag såg dem med detsamma jag kom inom dörren. De lyste soligt emot mig och höll grådiset där utanför på avstånd, så att det måste göra halt utanför fönstren. Tre lysande tulpaner fyllde varje kubikmeter av rummet med något odefinierbart men ändå så välgörande genom att bara finnas där.
När jag nu sitter och tittar på dem och låter blicken följa kronbladens mjuka böjningar eller låter den gå på upptäcktsfärd bland ståndare och pistiller i den öppna blomkalkarna, faller mig några ord i minnet, som en gång min Mästare yttrade: ”Känner nu Gud så gräset på marken, vilket idag står och imorgon kastas i ugnen, skulle Han icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?” I frågetecknet ligger svaret: Jo, han kläder oss mycket mer än gräset på marken! Det är en öppen inbjudan till en bekymmerslös tillvaro.
Är det en utopi – ett fantasilandskap? Ja, så länge vi är klentrogna och i motsvarande grad, som klentron lägger under sig ett stycke här och ett annat där av mitt eget jag. Kanske att klentron då går i försvarsställning och pekar på, att ingen människa kan lyfta sig ur denna tillvaro, som är så fylld av nöd och lidande. Men Mästaren ville ju just få säga, att nöd eller lidande inte behöver vara – bekymmer. Ingen människa, kristen eller icke kristen, kommer undan varje form av nöd eller lidande. Men den som har Gud med sig, får också räkna med, att ”Vad Han tar och vad Han giver, samme Fader Han dock bliver, och Hans mål är blott det ena: Barnens sanna väl allena.” D.v.s. att en bekymmerslös tillvaro i lidandet måste sammanföras med ännu en faktor för att räkneexemplet skall gå ihop. Och den för så många okända faktorn är GUD. Mästaren skulle alltså kunna fråga oss: ”Varför vill ni inte räkna på detta sätt, I klentrogne?.
Den dagliga nöden + Gud= Ett bekymmerslöst liv.” Men skall vi inte vänta, att svaret skall bli: Ett liv utan prövningar, eller utan ansvar, utan svårigheter eller möda. Men just detta: Utan bekymmer. Det betyder inte, att man inte vill, vågar eller kan se sanningen om sin nödsituation i ögonen. Man kanske t.o.m. ser den mera klarögt än någonsin. Men man vill räkna med Honom, som sagt: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden.” Och man vågar räkna med Honom, därför att man i ett välsignat ögonblick fick höra frälsningens ord: ”Dina synder förlåtas dig. Gå i frid.” – – – – Så står de tre tulpanerna här på bordet och vittnar om tro och förtröstan för mig. Får jag lämna dem vidare?
Eder tillgivne Einar Göth
