Ersta den 17/4 1965
När jag för några veckor sedan var på resa på Gotland, hade jag anledning att bl.a. även besöka Hemse kyrka, som ligger på södra delen av ön. Det kan inte förnekas, att Gotland är ett gott land i många avseenden inte minst i fråga om kyrkobyggnader och Hemse kyrka är därvid inte något undantag. När jag en stund satt i kyrkbänken och lät blicken följa valvens båglinjer, som spände mot de vitgnistrande väggarna och taket, eller försökte tolka raden av kalkmålningar utmed kyrkans norra långsida, greps jag plötsligt av en påtaglig känsla av glädje. Hela den underbart vackra kyrkan var som en enda stor lovsång, vars verser vore skrivna av olika människor från skilda tider. De, som en gång på 1100-talet byggde kyrkan, är för oss nutida gudstjänstfirare okända men vi möts av deras lovsång, när vi träder in över kyrktröskeln. Och han, som smyckade kyrkan med de första väggmålningarna hundra år efter, den hade invigts till gudstjänst, är namnlös för oss liksom hans konstnärliga efterträdare på 1300- och 1400-talen. Alla har de tystnat, men det, som de skrev till deras uppståndne Herre, ljuder ännu klart bland oss. Ty att hela kyrkan bär prägeln av påsk och uppståndelse, är så på kyrkan påtagligt, att man inte ytterligare hade behövt göras uppmärksam därpå.
Men nu finns där i kyrkan något, som ytterligare understryker påsk och segerglädje – en detalj, som egentligen inte är en detalj utan det väsentligaste i denna underbara helgedom – Triumfkrucifixet. Omedelbart man kommer in i kyrkan, dras blickarna dit, där det hänger i valvbågen framför altaret, Där har dess plats varit i 800 år och utan ord talat sitt tydliga språk till generation efter generation, som här har samlats till lovsång inför denne Herres ansikte. Där jag satt nere i kyrkbänken, såg jag mycket tydligt, att det var en bild av den Korsfäste såsom Segraren, ty törnekronan var ersatt med en konungakrona. När jag, innan jag lämnade kyrkan, gick fram och stannade nedanför krucifixet, möttes inte mina blickar av det stela leende och den okänsliga upphöjdhet, som man kan finna hos vissa triumfkrucifix från tidig medeltid, utan här stod man inför Segraren, som i sina behärskade ansiktslinjer återspeglade en övervunnen smärta.
När jag så här utförligt har skrivit om triumfkrucifixet i Hemse kyrka, har jag gjort det för att kunna önska er alla en Glad Påsk. Både Er, som är eller varit sjuka och, som är i tjänst i påsk. Jag gör det därför, att det, som krucifixet i en gotlandskyrka har predikat i 800 år, är ett glädjens bud för oss 1965. Ty också vi har en Frälsare, som genom sin död och uppståndelse har öppnat väg till glädjen hos Gud.
Eder tillgivne Einar Göth
