Ersta den 30/4 1965
Förra veckan hade jag anledning att skriva om de stora grävskoporna, som rakade rent ända ner till berggrunden. Nu ligger berghällarna där och solar sig i vårvärmen och grävskoporna har retirerat mot Folkungagatan. Idag såg jag en man vara i färd med att klä de återstående trädens stammar med plankor, så att det inte skulle skadas. Planka vid planka lutades mot stammen och till sist slog han ett stålband omkring alltsammans. Och jag såg, att han drog till ordentligt. Nu står träden där skyddade för stenblock och tunga maskiner.
Sådan är Guds nåd. Gud liksom ställer sin nåd, som skydd runt omkring människan. När solen lyser över vår tillvaro och några större omvälvningar inte synes vara för handen, då glömmer vi så lätt, att vi i allt är beroende av Guds nåd. Kanske kan vi tala om den. Men vi låter den ligga som en plankhög bredvid oss.
Är det då så livsnödvändigt att leva i detta Guds-beroende? Utan Gud är vi alldeles oskyddade, när vassa stenblock vräks mot oss och slår djupa hugg i stammen. Guds profet säger: ”Herrens nåd är det, att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med Hans barmhärtighet.” Guds nåd är Hans oförtjänta ynnest och välbehag för Jesu Kristi skull. Det finns bara ett sätt för oss människor att kunna ”umgås” med Gud och det är under Hans nåd.
Även om vi inte inser det, så vet dock Gud, att vi behöver denna nåd. Därför omger Han oss fortfarande med nåden, liksom träden nere i sjukhusparken omges av de skyddande plankorna. Men Han måste kanske också lägga ett stålband omkring oss, som vi inte kan skaka av oss. – Varför låter Han detta ske? – Varför lät Han mig inte få växa utan dessa band, som tränger mig från alla sidor? – Var månne för att jag inte skulle försumma Hans nåd, som är min eviga räddning? –
Kanske skall vi också få se, att mellan oss och bandet, som klämmer oss så, står Guds nåd. Nöden blev bandet, som höll oss kvar inom nåden.
”I ALL DERAS NÖD VAR INGEN VERKLIG NÖD
TY HANS ANSIKTES ÄNGEL FRÄLSTE DEM.
DÄRFÖR ATT HAN ÄLSKADE DEM OCH VILLE SKONA DEM
FÖRLOSSADE HAN DEM.
HAN LYFTE DEM UPP OCH BAR DEM ALLTJÄMT
I FORNA TIDER.” Jes. 63:9
Eder tillgivne Einar Göth
