Ersta den 28/5 1965
Bokhungern kan vara ganska påtaglig hos barn vid en viss ålder. Och eftersom de inte behärskar läsandets svåra konst, blir det i regel mamma eller pappa eller någon annan vuxen människa, som utses till föreläsare. Så är det åtminstone hemma hos oss. Givetvis finns det vissa böcker, som toppar listan på sådant, som är roligt och läsvärt, och dessa kan praktiskt taget läsas ”non stop”, åtminstone ända tills föreläsaren säger stopp.
Ärligen kan det nog bli så ibland för den, som läser, att tankarna inte följer med i den mer än väl kända händelserna. När jag därför en dag satt och väntade på ett telefonsamtal och bläddrade litet planlöst i en av barnens böcker, som de hade lämnat kvar på bordet, fastnade blicken vid några ord, som jag läst – om inte precis hundra gånger så åtminstone på god väg mot det antalet.
”I skogen bor Hemligheter, som inte alla kan se…” Jag visste redan, att hemligheterna var Filippa Hallondoft och Sara Sockernos och annat smått och rart. Men eftersom mina tankar just då inte var inriktade på sådana hemligheter utan kanske på andra, fick orden nytt innehåll. – Nu gäller det större ting än småpysslingar, som bara är ”en kvarts minut höga”. Ty hemligheter, som inte alla kan se, finns också i trons värld. I Bibeln talas det om ”himmelrikets hemligheter” eller kort och gott: ”Guds hemlighet”. Vi brukar ju räkna med, att skall något hållas hemligt, så är det bara någon eller några som får reda på det. Och det är absolut förbjudet för dessa att sprida ut, vad de känner till. Men sådan är inte Guds hemlighet. Den hör inte med till de militära eller politiska hemligheterna, som inte får släppas ut. Nej, snarare skulle den väl kunna liknas vid den hemlighet, som arkeologerna ställdes inför, när de fann en inskription inhuggen i en klippa nere i det gamla Mesopotamien. Skriften var tydlig, men man kunde inte tolka den och därför inte heller använda sig av innehållet. Det var först, när man lärt känna betydelsen av vissa tecken i detta ålderdomliga teckensystem, som man förstod det hela.
”Guds hemlighet är Kristus” skriver Paulus till den kristna församlingen i Kolosse. Nog står Kristus tämligen klar för oss, men ändå är Han en hemlighet för så många. Man känner Honom s.a.s bara till namnet men inte till gagnet.
Hur skall vi då få lära känna Honom? Liksom man enligt barnboken måste tränga in i mörka skogen för att lära känna hemligheterna, måste man böja sig djupt ner för att lära känna Guds Hemlighet., så djupt att man ser Jesus som sin Frälsare och Hjälpare.
Eder tillgivne Einar Göth
