Ersta den 13/8 1965
”Små grytor har också öron”, har man ofta anledning att konstatera, när man har barn omkring sig. Förmodligen hade vi någon gång där hemma talat om att inte förspilla tid. För några dagar sedan hände det sig, att vår 7-åring satt och filosoferade i soffhörnet. Plötsligt ryckte hon upp sig och sa´ med mycket bestämd min: ”Nej, här får jag inte sitta och försnilla tiden.”
Vad är det, som är mer värt än pengar, om inte just tid? Vi brukar säga, att tid är pengar. Det kan kanske tänkas. Men det finns dagar, ja, ögonblick, som är mer värda än allt annat vi äger. Kanske kan någon, som känner hur årens mängd lägger sig som en tung trötthet över sinne och lemmar, tänka så: ”Jag skulle vilja ge allt vad jag äger, om jag bara hade kunnat få uppleva en enda dag till, fylld med ungdomlig entusiasm och förväntan.” Eller den som länge varit länge sjuk är beredd att göra den sista yttersta ansträngningen att tänja ut de ekonomiska möjligheterna för att få del av en behandling, som kanske kunde ge hälsa och krafter åter. Tjugofyra timmar av hälsa och krafter är onekligen mera värda än pengar i hög, som väl kan räknas men inte kan ge liv.
Många, som blivit avsidestagna genom ålderdom eller sjukdom, kan begripligt nog bemäktigas av vemod och pessimism, då de märker, hur den ena dagen efter den andra utan att någon förändring till det bättre sker. Det är ju så mycket som man skulle göra men inte orkar och inte kan. Och sås tycker man, att man åter genomlevt en förspilld dag, då man inte kunde göra det som man skulle.
Är det då så säkert, att dagar, som förut varit helt beslagtagna av arbetsuppgifter inte varit förspillda? Kanske att vi i vår jäktade tillvaro varit storförskingrare av tid. Plottrat bort dagar och år, så att det som skulle varit något helt, blev brutet och skevt. Kanske att livets innehåll höll på att bli en kamp om lönegrader och ledighet, en tillvaro av sympatier och antipatier, en strävan efter förmåner och uppskattning.
Och å andra sidan: Är det nödvändigt att räkna en dag, som fått sin del av ålderströtthet eller sjukdom, som en förspilld dag? Förspilld blir väl dagen, om den skänkes åt en, som förskingrat dess värde. Då är tiden ”försnillad”. Låt oss inte så fråga efter, vad vi skulle ha gjort, om förhållandena hade varit annorlunda, utan låt oss fråga, hur vi skall använda denna dag rätt. Vilken är Hans mening med den – Han, som givit mig den?
HERRE, hjälp mig, att denna dag måtte bli präglad mera av DIG själv, än av prövnignarna.
Eder tillgivne Einar Göth
