Ersta den 27/8 1965
Låt oss tillsammans göra en utfärd, Ni och jag. Nej, vi tar inte sjukhussängen eller arbetsschemat med oss. Inte heller skänker vi krafterna – eller avsaknaden av krafter – några tankar. Vi är fria som vår infall …..
Nu är vi några mil utanför stan. Vi har just stigit av bussen och ser den försvinna i ett dammoln vid nästa vägkrök. Solen gassar på, när vi långsamt vandrar utmed landsvägen. Men varför gå på landsvägen, när man kan få gå på en mjuk skogsväg? ….. Eller varför följa skogsvägen, när man kan få göra upptäcktsfärder utmed en skogsstig? ….. På mindre än minuten är vi inne på den slingrande stigen mellan furorna. De raka stammarna är som pelare, som bär upp sommarvalvet högt däruppe. Solstrålarna kopparbeslår topparna i gult och rött. ….. Vi kommer ut på en äng, där ännu frukten från sista regent hänger kvar i luften. Som ett mjukt dunbolster ligger dimman utrullad över fräken, daggkåpa och gräs. Fuktigt frän slår porsens luktstråk emot oss. Vid den andra ängskanten står granskogen på vakt, sluten och ogenomtränglig, en mörk mur av snärjiga grenar. Stigen har vi tappat bort bland tuvorna på ängen. Det finns ingen möjlighet att på egen hand tränga sig igenom snårskogsbältet. Här och var ser vi mynningen av en djurstig. Nej, den kan vi inte ta, därför att vi vet, att bara vi följt den en bit genom snåren in i skogen, så löser den upp sig och försvinner. Låt oss leta utmed skogsbrynet, tills vi finner vår stig. ….. Och verkligen – där är den ju! Vi var alldeles vid sidan om den, men såg den inte………………………………….
Vi är tillbaka i sjukrummet och arbetsrutinen. Och ändå står skogsbrynets mörka mur för vår inre syn. Men det är inte barrskogsdoft vi känner. Det är sjukrumslukt. Mörkret därframme är nöden, hotfull och tung. Skall vi orka tränga oss igenom? Vad skall möta oss, när vi kommit igenom det, som vi bara anar? Vi ger oss en injektion av mod: ”De måste ju gå, därför kommer det att gå.” Resignationen snuddar vid oss och bränner till som brännässlor på bara ben…..
Men min vän – har vi då förlorat stigen? Nödens vägnät består bara av smala, svårframkomliga stigar. En av dem är stigen, som går igenom det mörka. Det viktiga är inte då, om den ser trång och besvärlig ut, utan om det är den stig, där HAN gått före, HAN som är Vägen, Sanningen och Livet. Den stigen är inte som en djurstig i skog, som bara försvinner. Den går genom nöd och död till evigt liv.
Eder tillgivne Einar Göth
