Ersta den 22/10 1965
Idag måste jag berätta för Er, vad en god vän, som är rektor, har berättat.
För några år sedan hade han en s.k hjälpklass, där han undervisade 13-14-åringar, som hade vissa svårigheter att följa den vanliga undervisningen. Man hade under en längre tid sysslat med bönen ”Fader vår” och inte utan framgång försökt lära den. En dag lät han eleverna skriva ned på ett papper så mycket de kunde komma ihåg av bönen. Tystnaden sänkte sig ned över klassrummet. Tankarna försökte väl leta upp upptrampade vägar i minnet och pennorna fick sedan forma det till begripliga ord. Efter en stunds ivrigt arbetande bröts tystnaden: ” Magistern, jag kommer inte längre än till Ske Din Vilja.”…
”Jag kommer inte längre än till Ske Din Vilja!” På ett sätt skulle vi kunna säga: Lyckliga grabb. Du har kommit långt: Kanske längre än många snillen på jorden.
Att verkligen komma dithän, att vi uppriktigt beder Ske Din Vilja, det är sannerligen ett tecken på trons seger. De två orden står som överskrift för den här söndagens texter i psalmboken. Många människor ryggar tillbaka för den bönen. Det är som att utlämna sig själv. Och visst är det så, men det är inte att utlämna sig åt ett blint och okänsligt öde, som vältrar sig över en och krossar och förgör. Låt oss istället använda ordet – överlämna sig. Och den som står som mottagare är inte en vitprickg tärning, som kan rulla åt vilket håll som helst och ge vilket utslag som helst, utan det är vår himmelske Fader, som verkligen har fadersomsorg om oss.
Ibland kan det bli på det viset för oss, att vi säger, när alla mänskliga hjälpmöjligheter är uttömda: Ja, nu har jag inget annat att göra än att säga Ske Guds Vilja. – Varför säga det först då? Precis som om GUD velat sätta krokben för den hjälp som kunde lämnas, om bara Hans vilja hade fått ske. Nej, sådan är inte GUD. Han helgar och välsignar även mänsklig hjälp.
Beder vi Ske Din Vilja, då ställer vi oss helt och hållet till vår invärtes och utvärtes människa under hans makt och behandling. Och det betyder, att vi därmed säger: HERRE, tag hand om mitt benbrott, mina gallbesvär, min magblödning eller min sjukdom, som ännu är okänd. – Det betyder också: HERRE, giv mig kraft i mitt arbete, så att jag orkar. Giv mig seger över mina antipatier mot en viss människa. Hjälp mig att övervinna sådana reaktioner, som skadar min omgivning. O.s.v. Men till sist och framför allt betyder det: HERRE, giv mig en rätt tro på Dig som Frälsare och Herre, ett fast hopp om glädjen hos Dig, en överflödande kärlek till Dig, Du som redan älskar mig….
Eder tillgivne Einar Göth
