Ersta den 23/12 1965
Det hände i en affär en av de bråda dagarna i julveckan. Trängsel. Brådska. Överflöd. – En kund står vid en hylla där herdar och vise män går på demonstationsparad sida vid sida och led efter led. Fåren framför i breda kolonner – betande får, vilande får, små och stora. Allt prydligt och noggrant ordnat i raka led och räknade hopar. En myckenhet av får och fäkreatur som de gamle patriarkernas. Kunden underhandlar med en expedit. Skulle komplettera julkrubban därhemma. Köpslagan gäller en av Österns vise män i fotsid, lysande klädnad. – ”Skall Ni inte då också ha en kamel?” Expediten gör en trevare. – ”Joo…kanske det.” Med varsam hand lotsas ett magnifikt exemplar av öknens skepp fram från den innersta hyllraden. Om man talar kameler som öknens skepp, så kunde detta ha varit självaste flaggskeppet. Graciöst böjd kamelhals. Konungsligt högburet huvud. Sadel och täcke i blått och scharlakansrött med invävda guldvåder. Aningen av ett ögonblick glömmer man nästan, att hela härligheten är en skönt bemålad serieprodukt av någon slags massa. ”Hur mycket kostar den här? – 17:50. ” Kunden tittar på djuret från alla sidor nästan som en kamelkännares noggrannhet på kreatursmarknad. – ”Nä, den får nog vara till nästa år. Men jag tar den här.” Och så inhandlas en vis man och läggs i silkespapper. Men i år kan han inte få ta med sig någon kamel, lastad med Österlandets rikedomar.
Hur har han det nu, vår vise man? Ja, vi vet det ju inte. Han står kanske någonstans i bakgrunden i en julkrubba. Kanske har han två kollegor före sig där. Men han blir placerad litet bakom de andra för att det skall se ut, som om han just kommer fram ur snårskogen. Och då behöver det ju inte synas, att han inte har någon kamel med sig. Svårast blir det väl att kunna dölja det, när han skall lämna sin snårskog? Skall han våga avslöja sig? Skall han våga ta det avgörande stegen? Eller skall han stanna på avstånd och inte får se Undret i Betlehem?
Låt oss gå fram till honom och säga: ”God dag. Ni är visst främling här. Men ni skall inte vara rädd för att det är opassande att Ni inte kan ha något med Er. Konungen av Davids stad, som är född där i stallet, behöver egentligen inte Era gåvor. Men Han vill nog gärna, att Ni kommer sådan Ni är… Sager Ni att ni inte har någon tro och därför inte vågar er fram? Nej, men tron kan ni ju inte ha med Er. Den får Ni ju, när Ni kommer fram till HONOM och i HONOM ser Er FRÄLSARE, kommen till jorden för Er skull. Då blir det en verkligt God Jul för Er. Kanske den blir underbarare för Er, än om Ni hade haft många kameler med stora packningar.”
Eder tillgivne Einar Göth
