Ersta den 11/4 1963
Kanske att det låter konstgjort i allra högsta grad, 0m jag nu börjar brevet med att önska Er glad Påsk. Ty våra tankar går ju ofta i ganska uppkörda hjulspår. När vi läser orden Glad Påsk, ser vi kanske framför oss familj och vänner samlade omkring ett festligt dukat påskbord. Men där får kanske inte vi vara med i år. Bör inte sjukhusprästen veta, att man inte kan ha en glad påsk, när man är bunden vid sjukbädden och kanske dessutom har plågor? Eller – inte kan man väl ha en glad påsk, när arbetet tar ens tid lika mycket under påskdagen som under vilken dag som helst under året?
Jo, jag vet, att det kan vara svårt, särskilt under helger, då andra människor är fria och friska men vi bundna vid sjukbädd eller arbete. Men påsken uppkom inte en gång för länge sedan omkring ett festligt dukat bord. I Gamla Testamentet talas det verkligen om en måltid vid den första påsken. Men det var inte i egentlig mening en glädjemåltid, ty israeliterna led under hårt betryck under egyptierna. Men vi kan säga, att det var en hoppets måltid, ty Gud hade givit dem befallningen att äta denna måltid för att Han därefter skulle föra dem ut ur träldomen. – Och tänker vi på den första kristna påsken, var ju några människor samlade. Kanske åt de tillsammans. Det vet vi inte något om. Kanske är det troligare, att maten inte smakade dem, ty de var verkligen sorgsna och rädda. En dov olust behärskade dem samtliga, Det hade inte mycket tjänat till, om någon av dem hade rest sig och sagt: “Nu måste vi rycka upp oss! Glad Påsk!” Nej, en sådan dum tanke hade ingen kommit på. Och ändå blev det en verkligt glad påsk för dem. Ty plötsligt stod den Uppståndne där hos dem utan att de visste hur, Han, som hade varit förlorad för dem, Han, som för tre dagar sedan hade uppgivit andan under ångest och smärta, Han står där själv levande för deras ögon i ett uppståndelsens skimmer. I vår Bibel står det: “Och lärjungarna bleve glada, när de sågo Herren”.
Därför vill jag nu säga: Det är PÅSK och därför är det glädje på vårt sjukhus, Lidanden av skilda slag får vi känna av i stort sett under hela vårt liv. Men nu får vi säga, att vår tillvaros mål och mening inte är lidande, Nej, Kristus är uppstånden och det innebär att uppgiften, som Han hade tagit sig an, har Han slutfört. Uppgiften var ingen mindre än att ta bort det, som skilde oss från Gud och bereda oss ett hem, dit lidandet icke når. Under vandringen dit går vi icke ensamma. Herren, den Uppståndne, går med oss.
Därför önskar jag Er nu en glad Påsk, ty Kristus är uppstånden!
Eder tillgivne Einar Göth
