Ersta den 29/3 1963
Månaden mars har hunnit sitt slut efter att ha givit oss många soliga dagar och kalla nätter. Ett tag trodde vi kanske, att vårvärmen hade gjort sitt definitiva intåg, men det kom mera snö och kyla. Men även om det är kyligt och snöigt, så vet vi ju, att det inte kan dröja så länge, förrän våren är här. Vi låter inte lura oss av köldknäppar och snöbyar, även om vi ibland säger, att det se ut, som om våren aldrig skulle komma i år.
Det är nog även i andra sammanhang, vi skulle tänka på samma sätt. Ingen av oss får leva bara under en strålande vårsol, då vi tycker, att det är härligt att leva. Även frost och oväder hör till en människas erfarenheter. Det kan vara en pressande sjukdom eller ett övermäktigt arbete eller svårigheter i hemmet eller annat sådant. Och medan nöden varar, tänker vi kanske: ”Det blir visst aldrig mer vår för mig.” Jo, var viss om att det blir vår – nöden, som vi nu känner har ett slut.
Jag ville gärna få hänvisa till en psalm i vår psalmbok, Nr 379 vers 5:”Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta, Glöm icke alldeles bort vad du har. Även den timma, Tätaste dimma Solen fördöljer, är solen dock kvar.” Inte ens den djupaste och långvarigaste nöden är hopplös, ty även om vi tycker oss vara omgivna av dimmor och töcken och inte kan se någon utväg eller någon mening i det, som sker, så har vi dock något i behåll. I första versen i samma psalm står det nämligen: “Ängsliga hjärta upp ur din dvala! Glömmer du alldeles bort vad du har: Frälsarens vänskap, Nåd och gemenskap. Ännu Han lever, densamme Han är.”
“Ännu Han lever”, vår Frälsare! Inte ser eller känner vi det alltid, ty dimmor kan skymma. Men låt oss hålla fast vid Honom, när det är mörker omkring oss. När vi ingenting ser, är det viktigt, att vi håller hårt i Hans hand. Det vore en vinst för oss, som inte kan mätas, om vi i vår nödtid lär känna “Frälsa rens vänskap, nåd och gemenskap”. Den vinsten ligger redo för oss i Guds Ord och i den Heliga Nattvarden och vi kan beredas att mottaga den genom bön.
Denna söndag skall vi fira Nattvardsgudstjänst på sjukhuset kl. 16.00. Frågar Ni, vem som får komma till den och deltaga i nattvardsfirandet, så kan jag säga, att det är var och och en, som behöver och längtar efter “Frälsarens vänskap, nåd och gemenskap” inte bara så länge nöden varar, utan för att aldrig mer släppa den handen. Om Ni alltså vill deltaga i nattvardsgången, behöver Ni bara säga till någon av systrarna på avdelningen, så kommer hon att visa Er till rätta.
Med tillgiven hälsning Eder Einar Göth
