Ersta den 5/4 1963
Mitt söndagsbrev den här veckan vill jag börja med att tala om, att det på sjukhuset blir en viss förändring beträffande gudstjänsttiderna. Tiden för söndagsgudstjänsten, som hitintills varit kl. 16.00 blir fr.o.m. månadsskiftet kl.19.30. Vidare kommer denna gudstjänst – liksom torsdagsaftonbönerna – att alternera mellan de olika avdelningarna. På torsdag, som är Skärtorsdag, inställes afton bönen och i stället blir det Nattvardsgudstjänst, vilken kommer att firas kl.15.30, för att det inte skall bli för sent, utan så många som möjligt skall ha tillfälle att deltaga.
Med Palmsöndagen är vi inne i den veckan, som kallas ”Stilla veckan”. Kanske att vi, nutidens jäktade människor, inte märker så mycket av stillheten, som gångna generationer gjorde. Orsaken att den här veckan för oss bör bära stillhetens tecken, är att vi under dessa dagar på ett alldeles särskilt sätt får följa Kristi lidandesväg. Skärtorsdagen är ju den dag, då vi i synnerhet minns, hur Jesus instiftade Nattvarden och under Långfredagen får vi följa vår Frälsare i hans vandring till avrättsplatsen utanför Jerusalem, där ett kors restes för honom. Detta är det yttre skeendet.
Men det som hände med Jesus, har för betydelse för oss, kan bäst uttryckas med profeten Jesajas ord: “Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid och genom hans sår bliva vi helade.” Jag känner en man, som i sin Bibel vid detta ställe i Jesaja 53:dje kapitel hade med fin stil skrivit orden “mina” och ”jag” över “våra” och ”vi”. Och ute i kanten stod det ett datum och ett bestämt år. Jag förstod, när jag såg det, att just detta Bibel-ord hade den dagen fått en brännande aktualitet för honom. På nytt hade han fått se, att allt detta verkligen gällde honom. Månne inte det vore något, som vi behövde bedja om att få se?
Det är svårt, att kunna få stillhet i en sjukhustillvaro, även om det skulle vara Stilla veckan. För den, som har arbetet bland våra patienter, finns det ständigt nya saker, som måste utföras och som man inte får dröja med. Och för många bland dem, som får vården på sjukhuset, finns det väl tid till stillhet, men tankarna kan vara jagade. Men låt oss den här veckan ha ett stillhetens rum inne i hjärtat för en kort stund om dagen, för att bara få nämna detta för oss själva: Jesus Kristus är min Herre!
Så önskar jag Er en god söndag och en Stilla vecka, som blir Er till kraft både för Er yttre och inre människa.
Eder tillgivne Einar Göth
