Ersta den 19/4 1963
Varför finns det egentligen en, som är sjukhuspräst här på vårt sjukhus? Vad läkare har att göra, det är ju klart och likaså vad sjuksköterskor gör, det ser man ju, om man använder sina ögon. Men vad en sjukhuspräst kan ha för uppgift, det är inte lika klart.
Låt mig då först få säga, att sjukhusprästen kommer som en medmänniska på besök av samma anledning, som släktingar och bekanta gör det. Det är ju inte så, att det är en galla eller ett bråck eller ett dåligt hjärta, som läggs in på vårt sjukhus, utan det är människor som lider av gallbesvär eller bråck eller klent hjärta, som blir inlagda på någon av avdelningarna. Lika litet är det arbetsautomater, som har tjänst på sjukhuset, utan det är alltid en människa bakom varje tjänst, hur obemärkt eller självklar den än är. Från det att vi träder in genom sjukhusentrén, tills vi lämnar sjukhuset igen, har vi ständigt kontakt med människor, var och en med sin egenart, sin bakgrund, sin livshistoria och sina gåvor, som rätt använda kan bli andra till hjälp och glädje. En av farorna i tidens utveckling är väl, att under det att mycket göres för att hjälpa och lindra nöd, vi håller på att tappa bort människan i nöden, liksom vi håller på att tappa bort människan i arbetet genom att människovärdet helt blir beroende av hennes prestationsförmåga. Nej, vi är alla medmänniskor – d.v.s. vi lever med varandra och skall egentligen leva för varandra. Så vill också en sjukhuspräst få leva.
Därjämte är han betrodd med uppdraget att få vara präst. Prästens uppgift är ju att få förkunna ett glatt budskap från Gud, som så älskade världen, att Han utgav sin enfödde Son, på det att var och en, som tror på Honom icke skall förgås, utan hava evigt liv. Han är satt att förvalta dopets och nattvardens sakrament. Han vill efter bästa förstånd giva hjälp i hithörande ting åt den människa som behöver den. Han får gå som Vår Herres gårdfarihandlare, men försöker inte pracka varorna på medmänniskorna. Nej, var och en skall veta, vad sjukhusprästen för med sig i bagaget. Och är det något av detta man önskar, är det bara att begära, ty sjukhusprästen står i görligaste mån alltid till tjänst. Dessutom kan vem som helst knacka på vid “Samtalsrummet”: som är sjukhusprästens arbetsrum. Där kan man få tala mera ostört. Detta rum ligger i samma plan som kontoret och kuratorns expedition.
Själv ser jag min tjänst här bland friska och sjuka på vårt sjukhus, som en mycket stor förmån, att få gå med bud från den Uppståndne, som har besegrat mig. Och jag önskade gärna, att vad jag fått mottaga av min Herre av kraft, tröst och förlåtelse skulle bli personlig egendom och erfarenhet för var och en som jag möter.
Eder tillgivne Einar Göth
