Ersta den 26/4 1963
“Varför skulle det här drabba mig?” Hur kan inte en sådan fråga bli en tung och ofrånkomlig börda för en människa. Och hur ofta får inte en sjukhuspräst höra den och själv tillsammans med patienten brottas med den och söka efter svaret utan att tröttna. Finns det väl överhuvudtaget något svar på den frågan? Kommer den inte alltid att förbli olöst. Ur en synpunkt – nämligen utifrån den människas, som icke söker svar på frågan utan frågar för att få utlopp för sin opposition inför sin situation måste vi säga, att det inte finns något svar. Men ur den människans synpunkt, som av uppriktigt hjärta frågar efter meningen med det, som kommer i hennes väg, även om det skulle vara lidande och nöd, kan vi säga, att det kan bli henne givet svar, som lyfter av bördan och av det negativa gör något positivt.
Ty frågar vi efter meningen med något, så måste det ju vara någon mening vi vill ha reda på. I detta fall när ”Någon” Gud. Vad är då Guds mening med allting, som Han låter ske? Helt generellt kan svaret formuleras med orden ur barnpsalmen 513: ”Och Hans mål är blott det ena, Barnets sanna väl alena.” En besvärlig och kanske plågsam behandling äger ju sitt berättigande just därför, att resultatet skulle bli en återställd hälsa. Men om ingen medicin i världen skulle det kunna sägas, att den giver en hälsa, som aldrig tar slut. Vad Gud dock vill, det är, att vi människor skall få uppleva en tillvaro, där lidande och nöd överhuvudtaget icke skall existera och att denna tillvaro aldrig skall ta slut. – Det låter som ett sagoland, men Kristi budskap talar verkligen om det som en verklighet, som är utlovad och som skall bli given åt var och en, som har mottagit Jesus som sin Herre och Frälsare.
Och nu kan vi återgå till de lidanden, som vi får känna av just nu. Gud kanske ville med sjukdomen dra ett tankestreck i vårt liv, en paus för eftertanke. Ty handen på hjärtat: inte frågar vi lika engagerat efter meningen med att vi är friska: vad Gud har för vilja med oss; i vilket förhållande Han vill att vi skall stå till Honom. Eller har vi inte gjort den erfarenheten, att vi tappar bort livets viktigaste fråga, då allt går som vi tycker att det skall göra, vare sig vår arbetsplats är sjukhuset, hemmet eller kontoret. Därför får vi idag, såsom friska och sjuka, säga som det omtalas i Bibeln, att en människa gjorde en gång: ”Herre tala! Din tjänare hör!”
Eder tillgivne Einar Göth
