Ersta 2/5 1963

Just på denna söndag infaller Reformationsdagen i år. I vanliga fall kallas den bara för ”tredje söndagen efter Påsk”. Det är den söndag, som man i gudstjänsterna läser texter, som i ett eller annat avseende handlar om hemlängtan. Hem­ längtan är något, som vi upplever, när vi tagas ur vår rätta atmosfär där hemma och förs in i något främmande, som kan vara förenat med smärta och oro. Hur bra det än kan vara på ett sjukhus, så kan det väl inte förhindras, att vi även finner riktigheten av det gamla ordspråket: ”Borta bra, men hemma bäst.”

Hemlängtan upplever vi väl i regel som något smärtsamt, en sugande saknad och längtan.

Om man bläddrar i vissa mycket utförliga psalmböcker, så finner man vid texterna för en del söndagar ett latinskt namn under söndagens namn. Kommer man då till tredje söndagen efter Påsk, står det “Jubilate” och därunder står dagens äm­ne, som är ”Hemlängtan”. Men detta måste väl vara ett feltryck, ty ”jubilate” betyder egentligen ”må ni jubla”, och det är sannerligen inte lätt att jubla, när man har hemlängtan! Och allra minst vill vi väl ha en uppmaning att jubla. Men det är inte feltryck. Vad texterna talar om, är längtan till det hem, där lärjungen vet, att hans Mästare är. För en kristen är detta det verkliga och riktiga hemmet. ”Vi hava här ingen varaktig stad utan söka efter den tillkom­mande.” Att denna längtan inte är helt smärtfri, det förstår vi, när det i en annan av dagens texter talas om bedrövelse och lidande just i det sammanhanget.

Men hur skall vi då kunna förstå sambandet mellan ”Jublilate” och ”Hemlängtan”? Svaret har vi nog i dessa textord: ”Vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet, som väger översvinnligen tungt och varar i evighet.”

 Ni, som i dag får känna av ”bedrövelse”, vare sig det är sjukdom eller en stor arbetsbörda eller oro eller vad det nu kan vara – till Er är detta sagt! Låt denna Er aktuella ”bedrövelse” bli insatt i ett större sammanhang, så att Ni har det hem, som Herren har öppnat för oss till ögonmärke! Då får även den svåraste nöden den rätta proportionen. Även det längsta lidandet blir då ”en bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga” i jämförelse med den eviga glädjen hemma hos Herren.

Eder tillgivne Einar Göth