Ersta den 17/8 1963
Det kom så plötsligt, det våldsamma skyfallet häromdagen. När de tunga dropparna överraskande började falla, sökte var och en att påskynda sina steg för att om möjligt hinna undan det hastigt uppdykande regnvädret. Men förgäves. I ett nu smattrade regnet mot gatstenarna och trottoarernas människoström trängde in under skyltfönstrens markiser och i portuppgångarna. Nästan samtidigt nådde vi den skyddande porten, jag och en för mig okänd äldre herre. Vi växlade några ord om hur opålitligt vädret hade blivit mot det tidigare stadiga solskenet. -“Ja, det kom ju oväntat” konstaterade mannen. Och så tillade han: “Det mesta i livet kommer oväntat.”
Mera blev det inte sagt. Lika hastigt som ovädret kom, lika hastigt drog det bort igen. Vi skildes åt med en nick och gick åt var sitt håll. Men när jag fortsatte min väg på den nu nytvättade trottoaren, kunde jag inte låta bli att tänka på mannens ord: ”Det mesta i livet kommer oväntat.” Vad hade han månne gjort för erfarenheter av livet? Jag kunde inte komma ifrån den ton av resignation, med vilken han hade sagt de sista orden.
Kanske hade han rätt. De flesta människor har bestämda planer och förhoppningar för sitt liv. Men det kommer ting och förhållanden in i bilden, som gör att livet blev något helt annat än det man hade tänkt sig. Man kom inte att stå i den uppgift, som man först hade inriktat sig på; semestern blev förbytt i en sjukdomstid. Åldrandet blev annorlunda än man hade tänkt sig o.s.v., Det kom oväntat – både det ena och det andra. Ja, för många människor kommer också livets slut oväntat.
Men det finns ett sätt, på vilket man kan se livets många missräkningar och ändå inte resignera, eller se fram mot en okänd framtid utan att behöva frukta: ett liv med Herren. Ett ord ur profeten Jesajas bok faller mig just i minnet, då Herren genom profeten säger:”Frukta icke, ty jag är med dig var ej försagd, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.”
Säll är den som sina händer I Guds händer sluter in:
Vart hans värld och lycka vänder, Har han dock ett roligt sinn.
Han är nöjd i sorg och nöd, Han har tröst i liv och död:
Allting till hans bästa länder, Han är alltid i Guds händer.
Eder tillgivne Einar Göth
