Ersta den 8/11 1963
När jag skriver de här raderna, tätnar den gråa, fuktiga, novemberskymningen utanför mitt fönster Trädens nakna grenverk skymtar jag ännu ett oregelbundet mönster mot den alltmer mörknande him elen. När jag sitter och ser på det, känns det som om man ville tränga sig in, och jag börjar nästan känna, mig litet ”höstruggig”. Men när lampan är tänd, håller ljuset stånd mot mörkret och värmen slår åter sin ring omkring mig.
Men hur många är det ikväll, som saknar möjlighet att bryta höstrusket? Jag tänker givetvis i första hand på alla dem, som inte har någon plats, som de kan kalla för sitt hem. Men det finns också andra människor, som kommer i mina tankar, dessa som har det novembergrått inombords. Hopplösheten och håglösheten blir som novemberdimman, Man vill inte släppa in den till sig, men den rinner ändå in genom själens alla springor och hål. Och den dimman kan vara tät och det mörkret ogenomträngligt, så att man inte ser sin väg, Om man bara visste sig någon utväg, skulle man genast använda sig av den, men som det nu är, vet man inte åt vilket håll, man skall gå.
Nej, det går inte att komma undan det mörka med mindre vi får tag i ett ljus, som brinner. Ty ett enda ljus kan göra det jag inte förmå – skingra mörkret.
Låt mig få säga: Jag har fått ett ljus, som jag vill ta hem och sätta så, att det lyser och värmer frusna själar! Det är inte jag, som har gjort det. Jag har bara fått det. Men med det ljuset följer en instruktion: “Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju för att det skall sättas på ljusstaken.” Och ljuset, som det gäller, är det, som kallas “Världens Ljus”, och det skall sättas så att det vägleder och värmer.
Herren Jesus Kristus? vår uppståndne Frälsare är detta ljus. Där Han är, där blir det aldrig riktigt mörkt. Han vet vad mörker är, ty Han ensam har upplevt det verkliga långfredagsmörkret för oss; men Han har också gått segrande därur. Därför kan en nödställd människa få bedja så:
Skingra, Gud, all tvivlans dimma, Låt mig ljus i ljuset se,
Låt i trone mig förnimma,
Att blott du kan frälsning ge,
Att den väg, som Jesus banat,
Är den enda jag kan gå
För att liv och räddning få.
Eder tillgivne Einar Göth
