Ersta den 14/2 1964
Den 15 februari – dagen då deklarationsblanketterna skall vara ifyllda med uppgifter om inkomst, omkostnader och avdrag. Sedan är det gjort för i år och vi behöver inte tänka på den blanketten förrän nästa år vid samma tid. Givetvis under förutsättning, att det enda irrationella på hela denna blankett – samvetet – inte gör sig påmint.
Nog är det anmärkningsvärt, att ”samvetet” kommit med på ett hörn på en statlig blankett, som når ut till varje hem i hela Sverige. Att ställa människans ansvarskänsla på sin spets är nödvändigt i vissa sammanhang. ”Härmed försäkrar jag på heder – och samvete…” Min heder är det dyrbaraste och ädlaste jag äger och därmed ställs jag i ansvar inför mig själv. Mitt samvete ställer mig i ansvar inför Honom, som är större än jag.
En sådan självdeklaration upprättar vi alltså varje år med samma noggrannhet och omsorg. Hur vore det, om vi någon gång upprättade en självdeklaration för vårt förhållande till vår Herren? Även det borde vara synnerligen av nöden och det borde göras med samma omsorg som våra årliga inkomstdeklarationer.
Dock föreligger det givetvis en stor skillnad: I den deklaration, som lämnas den 15 februari, giver vi upplysningar för att myndigheterna skall få en riktig uppfattning om de aktuella förhållandena. Men gäller det för oss att göra en självdeklaration om vår andliga situation, behöver vi inte göra den för att upplysa Gud om hur det är, utan för vår egen skull.
Jag behöver ställa mig inför den frågan: Var har min hemort varit under 1963 och intill nu? Har jag levt i Guds närhet, eller har jag haft min hemort “i främmande land”, såsom Jesus själv uttryckte det angående den förlorade sonen. Kanske att det även i en sådan deklaration finns en kolumn för inkomster. Men det finns i så fall en anmärkning, som visserligen står med fin stil men som är synnerligen väsentlig: “Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” Kanske märker vi då, att det som vi strävat och kämpat för, har kostat mer än det smakat. Kanske “kostnaderna för intäktens förvärvande visar, att jag trots allt har förlorat något av det viktigaste i min tillvaro. – – Vad kommer då att hända? Gud låter oss göra “Allmänt avdrag för underskott å förvärvskälla”. Med andra ord: “Om vi bekänna våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att Han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
Eder tillgivne Einar Göth
