Ersta den 22/5 1964
Med posten idag fick jag ett brev från en person, som slutar det med orden: ”Varför skulle detta hända?” Jag förmodar, att orden förefaller synnerligen välbekanta kanske för oss allesammans. Kanske att vi själva vid mer än ett tillfälle använt samma ordvändning. Men låt mig få säga: När fäller vi sådana ord? I vilken situation befinner vi oss då? Ja, det kan vara synnerligen skiftande. Det kan vara sjukdom, ekonomiska svårigheter, problem inom hem och familj, samarbetssvårigheter, ensamhet… Uppräkningen kan fortgå utan ände, ty överallt stiger de orden fram ur ett nedtyngt människohjärta: Varför…varför. Ändå kan sällan något svar givas, som vänder den människans ”varför” till ett ”därför”. Det finns inga kataloger, där man t.ex. kan slå upp på ”S” och finna under rubriken ”sjukdom”, varför sådan drabbat mig eller min granne. Svaret måste alltid bli synnerligen personligt framvuxet under kamp oh förbidan. Det gemensamma för alla dessa situationer, då vi kämpar med frågan, varför det eller det skulle ske, är nöden.
Låt oss dock tänka efter. Borde vi inte med samma allvar ställa oss ett inför ett ”varför”, när det går oss väl i händerna? Eller är vi genast på det klara med meningen då? Ofta blir det väl så, att den som plötsligt blir sjuk, förs kanske in på sjukhuset med detta ”varför” i hjärtat- Men när samma person får lämna sjukhuset, befriad från sin sjukdom, bär han inte längre med sig något varför. Och ändå skulle vi väl ställa oss inför den frågan: Varför får jag nu vara frisk?
Frågan verkar kanske konstruerad. Och ändå borde jag ju ha anledning att leva mitt liv som frisk på ett sådant sätt, att meningen med mitt liv kommer till synes likaväl som när jag är sjuk. Ligger här inte inneslutet något av, hur jag förvaltar de pund som är mig givna? Vi ha så lätt för att sucka över vad som blivit oss fråntaget eller vad vi aldrig haft, så att vi inte ser, det vi nu äger.
Låt oss på allvar ställa också sådana frågor som: Vad är meningen med att operationen lyckades så väl? Vad är meningen med att mina krafter trots allt nu kommer igen? Vad är meningen med att jag har vänner och anhöriga, som besöker mig under min sjukdom? Vad är meningen med att jag idag slipper plågor och i natt fått sova? Så kan vi rada upp viktiga frågor. När vi funnit svaren på dessa, kan vi kanske skymta svaret på de andra frågorna, varför det svåra skall komma.
Aposteln säger: ”Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.”
Eder tillgivne Einar Göth
